Tågförseningar har blivit ett sommarfenomen i Sverige. Resenärer har återigen fått uppleva hur det är att sitta stilla i timmar medan informationen från tågpersonalen blandas med gratis kaffe – en symbol för ett järnvägssystem som inte längre klarar av att möta efterfrågan.
Det menar PM Nilsson, vd för tankesmedjan Timbro och fristående krönikör på Dagens Industris ledarsida. I en aktuell krönika argumenterar han för att Sverige bör återstarta bygget av nya stambanor, inte minst mot bakgrund av den förändrade omvärlden och det växande inrikes resbehovet.
– När en kö på 1 000 bilar satt fast på E22 i Skåne vintern 2024 blev det en nationell skandal. Denna sommar har samma sak hänt gång på gång men på räls, skriver Nilsson.
Föråldrat system som inte räcker till
Att den svenska järnvägen inte fungerar som den borde skylls ofta på den så kallade underhållsskulden. Men Nilsson menar att det är en för snäv förklaringsmodell – problemen är större än så.
– Orsaken till att svensk järnväg fungerar så dåligt är att Sverige på 1970- och 1980-talen inte trodde på detta trafikslag, drog ned prognoserna, avvecklade en massa sträckor och tänkte att framtiden är bilar på motorväg, skriver han.
Sverige behöver nya stambanor – inte fler koppar kaffe i skogen
Resultatet är en överbelastad infrastruktur där snabbtåg, regionaltåg, lokaltåg och godståg delar på samma spår. Det finns varken kapacitet för ökat resande eller för det underhåll som krävs. Dessutom är själva grunden för systemet – stambanorna – byggda i slutet av 1800-talet.
– De är slingriga och lämpar sig inte alls för snabba tåg. X2000:s lutande vagnar är en nödlösning, konstaterar Nilsson.
Under Fredrik Reinfeldts andra regeringsperiod beslutade man att påbörja bygget av nya stambanor som en del av det bredare ”Sverigebygget”, men planerna har därefter stannat av.
Tre skäl att tänka om – och agera nu
PM Nilsson pekar i sin krönika på tre faktorer som borde få regeringen att återuppta satsningen:
För det första har Danmark, via den nya järnvägsförbindelsen till Hamburg, blivit en nyckelpunkt i det europeiska höghastighetsnätet. Sverige riskerar nu att isoleras.
– Att göra Öresund till en vallgrav mot ett europeiskt tågnät är att isolera Sverige. Det har vi inte råd med, skriver Nilsson.
För det andra är Sverige på väg att bli ett militärt nav inom Nato. Ökad kapacitet på järnvägen är enligt Nilsson en konkret åtgärd för att möta alliansens önskemål om förbättrad infrastruktur.
– Nato har inte så mycket synpunkter på hur Sverige investerar men en synpunkt är tydlig: vi måste bygga ny räls för att öka kapaciteten, skriver han.
För det tredje går elektrifieringen av biltrafiken trögare än väntat, något som också illustreras av att Sveriges största konkurs någonsin – Northvolt i Skellefteå – delvis har koppling till elbilsmarknadens utveckling.
– En rationell klimatpolitik är därför satsningar på ökad tågtrafik, skriver Nilsson.
Tåg som motor för stadsutveckling och arbetsmarknad
Utöver de geopolitiska och klimatrelaterade skälen finns även inhemska argument som talar för ny järnväg. Det gäller både för resenärerna och för tillväxten i Sveriges större städer.
– Tågresande är populärt. Tåg bygger attraktiva städer. Allt pekar på att framtida tillväxt kommer att ske i städer som kan locka folk, företag och kapital, skriver Nilsson.
En fungerande stambana skulle inte bara förbättra restiderna utan även öka arbetsmarknadens rörlighet. Det så kallade Mälarstråket – med städer som Västerås, Eskilstuna och Örebro – växer kraftigt och har i dag fler invånare än hela Danmark.
– Svensk arbetsmarknad får en helt ny rörlighet om man snabbt kan röra sig mellan städerna. Om bara några år bor tio miljoner människor i Götaland och Svealand, konstaterar Nilsson.
Samtidigt brottas Sverige fortfarande med flaskhalsar i infrastrukturen: överbelastade motorvägar, eftersatt underhåll och problem på Arlanda.
– Och ändå misslyckas vi med vår stora flygplats, vårt tågnät och hänvisas till bilköerna över Södertäljebron. Det är inte klokt, skriver han.
En framtidssatsning för hela landet
PM Nilsson avslutar sin krönika med ett uppmanande tonfall. Han menar att svensk höger nu har ett gyllene tillfälle att visa framtidstro genom att satsa på modern järnväg.
– Ny rak räls för snabba tåg bygger landet. Stockholm blir friare och rikare när man har två timmar till Göteborg och två timmar och en kvart till Köpenhamn, för att inte tala om vad Norrköping, Linköping och Jönköping kan bli om städerna är uppkopplade på ett europeiskt snabbspår, skriver han.
För att få finansdepartementet med på tåget har han även ett namnförslag:
– Vi kan kalla den tillväxtbanan så blir det lättare för finansdepartementet.
Källa:
PM Nilsson, ledarkrönika i Dagens Industri (2025)
