Det är nu klart att det är Peab och Wihlborgs som kommer att stå för uppförandet av MAX IV, en forskningsanläggning i världsklass som kommer att möjliggöra framsteg inom ett flertal forskningsområden och ge Lund en central roll i Europas infrastruktur för forskning.
Det nationella laboratoriet MAX-lab i Lund är redan det enda i sitt slag i Sverige och en av världens främsta synkrotronljusanläggningar. Då den nya partikelacceleratorn MAX IV ersätter den befintliga anläggningen kommer MAX-lab att bli världens ledande laboratorium för undersökning av material på nanonivå med hjälp av synkrotronstrålning. Dessutom har valet att bygga MAX IV i Lund även bidragit till att den europeiska forskningsanläggningen ESS kommer att placeras där.
Unikt i Sverige
MAX-lab är ett nationellt laboratorium som öppnades 1987 och som drivs gemensamt av svenska Vetenskapsrådet och Lunds universitet. Arbetet är emellertid mycket internationellt och nästan hälften av de kring 800 forskare från olika områden som varje år besöker anläggningen kommer från andra länder.
Framförallt bedrivs forskning in om tre områden: acceleratorfysik, kärnfysik och forskning baserad på synkrotronstrålning. I nuläget består laboratoriet av tre cirkelformade partikelacceleratorer, så kallade lagringsringar, för elektroner. Till skillnad från sådana partikelacceleratorer som CERN i Schweiz bedrivs ingen forskning inom partikelfysik utan acceleratorerna används istället för att skapa synkrotronstrålning, som används för olika experiment. MAX-lab är den enda platsen i Sverige där synkrotronstrålning produceras för forskningsändamål och en av ett femtiotal liknande anläggningar i världen.
Utökning
Våren 2009 beslutade Lunds universitet, Region Skåne, Vetenskapsrådet och VINNOVA att bygget av en fjärde accelerator, kallad MAX IV, skulle bli av. Prislappen för projektet beräknas landa på totalt 2,6 miljarder kronor och det bekostas förutom av Lunds universitet, Region Skåne, Vetenskapsrådet och VINNOVA även av regeringens strategiska forskningssatsningar och andra intressenter.
Beslutet att utöka MAX-lab med den nya acceleratorn MAX IV togs eftersom nanotekniken hela tiden utvecklas och det därför även är nödvändigt att förbättra de instrument man använder för att undersöka material på nanonivå. MAX IV kommer att bli 100 gånger mer effektiv än alla andra synkrotronanläggningar som är i drift i världen idag och det kommer att vara möjligt att se partiklar som endast är några miljarddels meter stora i genomskärning. Det innebär till exempel att man kommer att kunna göra kemiska analyser av mycket små föremål som bakterier eller ta bilder av proteinstrukturen i ett virus. Satsningen kommer att göra Lund till ett världsledande centrum för forskning inom materialvetenskap, energi och bioteknik.
– MAX IV kommer att betyda mycket för svensk och nordiskt material- och bioteknikforskning och det under lång tid, säger Pär Omling, generaldirektör för Vetenskapsrådet.
Givetvis kommer projektet även att betyda mycket för regionen som helhet, något som Regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein (M) håller med om.
– Detta är mycket betydelsefullt för hela Skåne. Forskning och utveckling utgör grundbulten i skapandet av tillväxt i regionen, och som regional företrädare kan jag inte annat än att glädjas över dagens besked, säger han.
Nybygge
Den nya acceleratorn ryms inte i de gamla lokalerna och en helt ny anläggning kommer därför att byggas för MAX IV i Brunnshög norr om Lund. Den cirkelformade huvudbyggnaden, som inrymmer en lagringsring med en energi på 3 gigaelektronvolt, kommer att ha en omkrets på 528 meter och vara cirka 13 meter hög. Även en mindre ring på 1,5 gigaelektronvolt och med en omkrets på 96 meter kommer att byggas intill den stora ringen i en egen experimenthall. För att sätta fart på elektronerna kommer en cirka 250 meter lång linjäraccelerator att byggas. Dessutom kommer det att finnas utrymme för att i ett senare skede installera en fri elektron laser.
Egen hyresvärd
Efter en relativt lång upphandlingsprocess fick bolagen Peab och Wihlborgs tack vare sin samlade erfarenhet i mars 2010 i uppdrag att bygga och förvalta den nya forskningsanläggningen.
Eftersom universitetet inte får äga fastigheter handlar överenskommelsen om ett hyresavtal på 25 år. Upphandlingens slutsumma på 1,3 miljarder kronor, vilket är betydligt lägre än väntat, motsvarar därför den totala hyressumman, som är beräknad efter universitetets upphandlingsmodell och innehåller en del antagna värden som enligt avtalet anpassas till verkligt utförande.
– Upphandlingen har genomförts på ett nytänkande och innovativt sätt. Resultatet är ännu bättre än vi förväntat oss, säger ansvarig upphandlare Maria Björkqvist.
För att hantera projektet har Peab och Wihlborgs bildat ett nytt gemensamägt bolag för just detta ändamål som heter Fastighets AB ML4. Den första juni i år tillsattes Ulrika Hallengren som VD för detta bolag.
Markarbetet på den nya anläggningen kommer att påbörjas under 2010 och lokalerna beräknas enligt en preliminär tidplan vara klara till årsskiftet 2012/2013. Laboratoriet kommer sedan att vara färdigutrustat till 2014 eller 2015.
Efter att det i mars stod klart att Peab och Wihlborgs skulle stå för uppförandet av MAX IV gjorde Nordisk Industri en kort intervju med Ulrika Hallengren som precis utsetts till blivande VD för det nya bolaget Fastighets AB ML4 och Mårten Edstrand från Wihlborgs Fastigheter AB som också sitter med i styrelsen för det nya bolaget.
Hur kommer det sig att ni kunnat erbjuda ett så pass mycket lägre pris än förväntat?
Mårten:
Vi vet ju inte vad de förväntade sig så det är lite svårt att säga. Bolaget ägs till 50 procent av Wihlborgs och till 50 procent av Peab och vi har gått in i det här bolaget med mål att skapa den effektivaste lösningen för Lunds universitet som är hyresgäst och vi räknar med att få en långsiktig finansiering. Räntemarknaderna rör sig ju upp och ner så det är förmodligen på räntemarginalen som vi prickat in en nivå som är lägre än vad de hade förväntat sig.
Vad blir ert första steg nu när ni fått uppdraget?
Mårten:
Det första steget som vi som ägarbolag till det nya bolaget tar är att anställa en VD. VD:n har börjat arbeta med projektet men kommer in från den första juni som anställd.
Ulrika:
Vi har redan startat igång projektet tillsammans med Lunds universitet. Det är ett samverkansprojekt där vi gemensamt kommer att dra igång ett antal utredningar som ska göras innan man rent aktivt kan sätta igång och bygga. Enormt viktiga frågor för den här anläggningen är ju naturligtvis vibrationsfrågorna som hänger ihop med grundläggningen. Det är i den änden vi börjar och kompletterande utredningar startar omgående.
Vad ser ni som den största utmaningen med projektet?
Ulrika:
Naturligtvis så är det ju en högkvalitativ teknisk anläggning. Inte bara den byggnaden som vi ska se till att leverera utan även gränssnittet mot Lunds universitet och den avancerade utrustning som de har. Så det är många frågor som vi måste vara på alerten med och jobba nära tillsammans och få det att fungera. Om man tittar på projektets övergripande målsättningar så vet vi att det är högteknologiskt, det är extremt stränga toleranser och det man adderar till här för att göra den här anläggningen unik förutom att toleranserna kommer att vara ännu bättre än någon annanstans är att man också ska erbjuda en väldigt bra arbetsmiljö för alla de forskare som kommer att finnas i den här anläggningen. Det är en ytterligare attraktionskraft med den här anläggningen gentemot andra anläggningar i världen. Förutom bättre teknik så ska det även vara en bättre miljö att vistas i.
Mårten:
Det kommer ju ta ett antal år att uppföra anläggningen så varje fas kommer att ha sina utmaningar. En utmaning som vi håller på med just nu är att ta över de handlingar som Lunds universitet tidigare har arbetat enligt därför att under den här anbudsomgången valde man från Lunds universitets sida att lägga upp det på ett sådant sätt att vi inte var speciellt djupt inne i tekniken. Vi har alltså inte gjort någon form av förprojektering själva utan det var en ekonomisk upphandling. Därför handlar det om att ta över handlingarna och sätta sig in i det för att sedan kunna börja styra effektivt. Det är alltså en inkörningsperiod, men snart är smekmånaden över och det är dags att gasa för fullt.
På vilket vis kommer arbetsmiljön att förbättras?
Ulrika:
Tittar man på de anläggningar av den här typen som finns idag så är de ju förstås med all rätt väldigt teknikorienterade. Motsättningar finns mellan extrema krav på en jämn temperatur och önskan att till exempel kunna ta in dagsljus. Många forskare kommer till anläggningarna och jobbar mer eller mindre dygnet runt med sina försök. I Lund finns med en mer stadsnära anläggning möjligheten att erbjuda den service som en stad erbjuder i nära anslutning till den plats där arbetet utförs. I själva anläggningen fokuserar vi på att ta in ljus, skapa utblickar och överhuvudtaget sätta arbetsmiljöfrågan på agendan. Just nu pågår gestaltningsmässiga parallella uppdrag där ljusintag är en av de frågor som ska lösas. Men det är förstås den tekniska exaktheten i anläggningen som är avgörande för att forskare ska söka sig hit.
Mårten tillägger också att det är väldigt viktigt att komma ihåg de positiva effekter anläggningen för med sig för både Lunds kommun, regionen
LÄS ÄVEN: Första steget för MAX IV
