Den europeiska industrin vaknar nu så sakta upp ur sin törnrosasömn. Man inser att klimatpolitiken kommer att medföra en avindustrialisering i Europa med ökad arbetslöshet som följd. Kemiindustrin håller redan på att flytta till områden i världen där arbetstillfällen och BNP-tillväxt är viktigare än ”net-zero”. Fordonsindustrin går på knäna och lägger ner fabriker på löpande band.
De flesta företrädare för de drabbade industrigrenarna börjar nu mer eller mindre försiktigt ifrågasätta meningen med den snabba ”omställningen”. Inte minst i Tyskland är detta tydligt. Bilproduktionen faller kraftigt och arbetslösheten stiger. Illa i ett land där tidvis upp emot 40% av BNP varit fordonsrelaterat. Idag anses fordonssektorn utgöra 7% av EUs totala BNP.
Problemen är många. Regelverk som ska följas, kostnader för koldioxidutsläpp och – inte minst – höga energipriser. Det logiska i detta läge borde vara att tona ner ambitionerna en aning. Jorden kommer inte att gå under inom ett par decennier. Dessutom verkar de stater som representerar en överväldigande majoritet av jordens befolkning inte så särskilt intresserade av klimatfrågan.
Men inte i Sverige. EUs nyligen nedtonade klimatkrav för bilindustrin ser Håkan Samuelsson, VD för Volvo Cars, som kontraproduktivt. I en intervju i Tidningen säger han:
”– Det finns ingen anledning att dra ner på dem. Om europeisk bilindustri ska utvecklas och vara stark i framtiden måste vi ställa om till el så snabbt som möjligt. Inte lägga energi på att fördröja den utvecklingen.”
Han fortsätter att ondgöra sig lite över att han trott att han skulle få mer bidrag i form av utsläppsrättigheter och verkar känna sig allmänt lurad. Volvo Cars, som hållit en väldigt hög profil i klimatfrågan och mycket tidigt deklarerade att man skulle helt övergå till elektriska fordon har tagit en risk. Frågan är vad den genomsnittlige Volvo-köparen i Sverige tycker? Ska det inte gå att köpa en Volvo med bensin- eller dieselmotor i en snar framtid? Har Volvo glömt bort kunderna till förmån för en pekpinneorienterad marknadsföring?
Det hela sätter emellertid fokus på en mycket viktig och intressant fråga: Hur pålitlig är politiken? Hur hållbara är lagar och förordningar? Om nu fossilbilsförbudet 2035 bryts upp, har alla de som satsat miljarder i elbilsutveckling blivit lurade? Och vad får det för konsekvenser?
Den som baserar ett företag eller hel industrigren på politiska löften riskerar alltid att bli lurad. Politiken är flyktig och omdefinieras alltid efter en valdag eller en opinionsundersökning. Det som var ideologisk övertygelse igår kan komma att förklaras med ”vi var naiva” i morgon.
Det förvånar alltid att väletablerade företag på en konkurrensutsatt marknad tror att konsumenternas vilja ska gå att styra. Precis som politiker styrs dessa företag av folkvilja. Den som inte hänger med i de svängarna kommer att förlora.
Sven Olof Andersson Hederoth
