Ledare - Varning för ”Grön Blackout” i Sverige

Ringhals kärnkraftverks fyra reaktorer vid kusten på Väröhalvön strax norr om Varberg. Vattenfall (och regeringen!) har beslutat att de två äldsta reaktorerna R1 och R2 skall släckas ner i förtid, R2 på nyårsafton 2019 och R1 ett år senare. Ursprungligen var de tänkta att köras till 2026 men upprustningar hade kunnat säkra drift till minst 2030-35. Beslutet fattades när elpriset var lågt och kärnkraften var belagd med en extra straffskatt.Nedläggningsbeslutet är naturligtvis helt tokigt eftersom det ytterligare ökar kapacitetsbristen i södra Sverige med risk för kommande elavbrott vilket skulle kunna slå ut större industrier. Många har krävt att Vattenfall skall dra tillbaka nedstängningen och snabbutreda vad som krävs för en fortsatt drift. Foto: Annika Örnborg

Genomförs nedstängningen av Ringhals 1 och 2 som planerat i slutet av detta år och under nästa år, förvärras en redan påtaglig kapacitetsbrist i elnäten för elkonsumenter söder om Dalälven, som allvarligt kan skada både tillväxt och framtida utveckling. Svenska kraftnät har varslat om en kraftig försämring av effektbalansen om Ringhalsreaktorerna släcks ner. Stora livsviktiga verkstads-, kemi- och processindustrier skulle kunna slås ut med svåröverskådliga skador som följd. Det handlar om de energiintensiva produktionsanläggningarna för GE Healthcare i Uppsala och Astra Zeneca i Södertälje, de stora raffinaderierna i Göteborg och Lysekil, massa och pappersindustrier på flera ställen, SSAB:s stålverk i Oxelösund (som ansökt om kraftigare elledning för att med hjälp av el ersätta kolet i stålproduktionen -kan bli svårt med dagens effektbrist!), Volvo Torslandaverken i Göteborg och Scania i Södertälje för att nämna några. De negativa effekterna av sådana elstopp och nedsläckta industrier skulle bli mycket kännbara. Råvaror blir förstörda, uppstarter och nedstängningar ger betydande miljöbelastningar och leveransförseningar skadar kundrelationerna. Jobben hotas. Våra industrier arbetar målmedvetet för ökad hållbarhet och alltmer fossilfria processer. Detta kräver elektrifierade processer och en stabil elförsörjning. En robust och leveranssäker krafttillgång är alltså en förutsättning för att industrin skall kunna utveckla nya klimatvänliga tekniker.

Trots allt fler varningssignaler om sådana risker från industri- och vissa kraftföreträdare, fackliga och kommunala representanter, tekniker, ingenjörer och politiker i opposition fortsätter den helt onödiga, mycket kostsamma och riskfyllda ”omställningen” till endast förnybara energikällor som om inget hade hänt. Elbrist är redan nu, innan Vattenfalls frampressade nedstängning av Ringhalsreaktorerna, verklighet på många orter, bland annat i Malmö och i Mälardalen. Redan den förtida avvecklingen av Oskarshamnreaktorerna 1 och 2 borgade för denna elbrist. Stängningen av O2:an var särskilt olycklig, reaktorn var inne i slutfasen av en genomgripande modernisering när plötsligt beslutet om stängning fattades av Eon på hösten 2015. Reaktorn skulle ha kunnat producera el till minst 2030. Tänk så fel det kan bli med förhastade dagslägespräglade beslut i för samhället så viktiga frågor. Då var elpriserna låga, elbrist var ännu inte uppfunnet, en extraskatt hade lagts på kärnkraftsel och man menade att kärnkraften var olönsam och kunde lika gärna avvecklas. Idag, bara knappt fyra år senare ser allt helt annorlunda ut. Höga elpriser, borttagen effektskatt på kärnkraft och kännbar elbrist på många ställen, och kärnkraft nu plötsligt lönsamt igen. Idag saknar vi O2:ans 630 MW fossilfria rena elproduktion. Med tanke på detta felbeslut 2015 och dess olyckliga konsekvenser borde Vattenfalls vd Magnus Hall och vår energiminister Anders Ygeman besinna sig och omedelbart stoppa den förtida stängningen av Ringhals 1 och 2.

Klimataktivister på steroider eldar på om jordens undergång om inget görs nu för att stoppa klimatförändringen. Detta leder till ideologiska, känslostyrda beslut i många frågor, inte minst i energipolitiken. Utifrån denna dystopiska framtidsbild byggs nu alltså den framtida elförsörjningen i Sverige. Här kan man verkligen tala om att skjuta sig själv i foten.

Det är denna övertygelse om en stundande global klimatkollaps tillsammans med Miljöpartiets, Vänsterpartiets, delar av Socialdemokratins och tidigare Centerpartiets roll i svensk politik som har lagt grunden för den destruktiva energipolitik vars implementering vi just nu alltså bevittnar och som har sina rötter i 1970-talets nolltillväxt- och lågenergiideologi tillsammans med ett grundmurat kärnkraftsmotstånd. Även då skulle jorden gå under, en reaktorolycka skulle kunna innebära slutet för mänskligheten. Nu efter ett par ”Worst-Case” olyckor i kärnkraftsreaktorer under de senaste 40 åren har folk i allmänhet insett att även den värsta tänkbara olycka bara ger begränsade konsekvenser och ytterst få döda bland civilbefolkningen i närområdena. Men då har man redan fått in kärnkraftsmotståndet i generna i dessa grupperingar och inga argument i världen kan få fram ett ändrat synsätt. Det spelar ingen roll att kärnkraften är fossilfri och skonar klimatet mer än allt annat (och räddar planeten). Den skall bara bort! När argumenten tryter mot kärnenergin av säkerhets- och miljöskäl, då menar man att den är för dyr. Ledande politiker i Tyskland och Sverige har gett vika för kärnkraftsmotståndet och är beredda att istället ösa 100-tals, för att inte säga tusentals miljarder kronor in i vindkraft. Då spelar inte längre pengarna någon roll.

 I Tyskland har detta fått hålla på i snart 10 år genom den så kallade Energiewende (omställning), som vi nu är i full färd med att kopiera här i Sverige, mindre dramatiskt förstås eftersom vi ju fortfarande har högpotenta kärnreaktorer i drift under många år framåt. Ytterligare två reaktorer, Ringhals 1 och 2, skall ju alltså stängas ner inom kort om Vattenfall får sin vilja igenom, men sex blir kvar så länge som det går. Till slut var det Tysklands största tidning, Der Spiegel som i ett jättereportage nyligen stack hål på bubblan och förklarade den tyska högsubventionerade vindkraftssatsningen som dödsdömd. I ett reportage över 10 sidor analyserar man Energiewende och den ofantliga utbyggnaden av vindkraft i Tyskland som slutligen planeras betäcka en yta lika stor som mer än dubbla Blekinges.( 32 000 vindkraftverk har byggts i Tyskland som kräver 0,25 kvadratkilometer per verk = 8 000 kvadratkilometer, Blekinges yta är 2 941 kvadratkilometer). Kostnaderna för detta experiment med den tyska befolkningens framtid är så stora att de svårligen går att uppskatta, men inklusive infrastruktur ligger de i storleksordningen 5 000 miljarder kronor sedan man började bygga vindkraftverk i början av 2000-talet och fram till 2025. Nu när man om ett par år skall börja stänga ner kärnkraften i landet finns bara kol och naturgas kvar som baskraft. Man sitter alltså helt fast och Energiewende framstår som ett praktfiasko. Den tyska befolkningen betalar detta varje dag och det slår hårt mot människor med låga inkomster. Det Spiegel skriver att befolkningen nu har fått nog, allt fler vänder sig emot Energiewende. Alla dessa pengar slängda i sjön, lika mycket koldioxidutsläpp i atmosfären som innan. Hur många kärnkraftverk skulle man inte få för 5 000 miljarder kronor!

Egentligen är det så enkelt. Vindkraften är en gles och utspridd energikälla som styrs av vädrets nycker. Det måste finnas annan kraft, baskraft eller ”back-up” kraft när det inte blåser. Vi har ju älvarna i norr, men om kärnkraften inte finns kvar förslår dessa inte längre. Dessutom finns ett faktum som ingen talat om, även vattenkraften styrs av vädret. Det kan bli torrår i norra Sverige och dåligt med tillrinning i vattenmagasinen vid kraftverken. Vi har redan varit ganska illa ute med låga nivåer i vattenmagasinen under ett par omgångar på senare år, inte minst 2018. Många så kallade experter tävlar om att lägga fram undergångsscenarier om framtida klimatproblem, men vattentillgången i övre Norrland i framtiden tycks stå utanför alla klimatkonsekvenser, trots att det kan finna anledning att misstänka framtida regniga perioder i södra Sverige och torrare perioder i norra delen av landet. Utan kärnkraft har vi bara vädret att lita till.

Frågan måste ställas: Varför skall vi bygga om hela det svenska energisystemet när vi har eller till nyligen haft ett fullt fungerande stabilt och robust närmast fossilfritt kraftförsörjningssystem? Sverige har ju varit ett föregångsland och skonat världen från stora koldioxidutsläpp under decennier. Varför ”ställa om”? Varför pressa fram alla dessa vindkraftverk, som kräver enorma markarealer, en helt annan infrastruktur med lokala anpassningar till oerhörda investeringskostnader och som ständigt kommer att destabilisera elnäten i landet i framtiden, när det inte behövs?

Precis som i Tyskland måste ”omställningen” nu hejdas. Ta också omgående bort den nyligen chockhöjda extraskatten på kraftvärme och överge den skärpta elnätsregleringen som också slår hårt mot våra kraftvärmeverk och hindrar utvecklingen på många orter som på grund av detta drabbas av ytterligare elbrist och tvingas säga nej till nya investeringar. Snabbutred så att Ringhals 1 och 2 kan fortsätta köra några år till efter en uppgradering. Projektera direkt för en ny kärnreaktor i Forsmark eller i Oskarshamn, senare ytterligare en reaktor som skulle kunna vara av Gen IV modell. Genom att avbryta de planerade infrastruktursatsningarna som vindkraftsutbyggnaden kräver kan stora resurser omlokaliseras till nya reaktorer. Vi skulle så att säga få den nya kärnkraften på köpet.

Något som inte kommer fram tillräckligt tydligt i debatten vad det gäller kärnkraft är energiformens förmåga att utvecklas genom uppgraderingar av existerande reaktorer. Kapacitetsökningar sker successivt och ständigt. En reaktors bäst före datum flyttas ideligen framåt. Ny teknik är på väg in i dagens reaktorer. Mer värmebeständigt bränsle testas som kan öka värmeproduktionen i reaktorhärden. Ångturbinerna blir allt mer effektiva. Generatorernas kapacitetsfaktor har ökat. Reaktorerna kan köras fler timmar om året och revisions- och underhållsstoppen kan göras kortare för ökad produktivitet. Säkerheten uppgraderas till allt högre nivåer. Uppgraderingar av verken tar inte heller någon ny mark i anspråk, allt sker på samma plats med samma infrastruktur redan på plats. Jämför med ny energi från förnybara energikällor där eltillskottet kräver stora landområden och ny infrastruktur.

Elektrifiering är framtiden. Det är motorn för allt. Elfordon och AI, 5G, digitalisering, automation, råvaruförädling, additiv tillverkning och nya elintensiva processer i industrin kommer snabbare än vad någon kan ana. Att i det läget spela med vår framtid som nu sker och bygga elförsörjningen på vädret är att snuva oss på en bra framtid.

- John Hardwick