Berlin, januari 2014.
Den japanska kusten drabbades av en trefaldig katastrof för ett par år sedan. En jordbävning utlöste en tsunami som sedan förstörde flera atomreaktorer i Fukushima. Bilderna från Japan chockade många men egentligen ledde de inte till några bestående följder. Regeringarna världen över fortsatte utan avbrott med sin respektive energipolitik. Tyskland blev dock ett undantag.
Samma dåvarande koalition av CDU/CSU och FDP som bara ett halvt år tidigare hade förlängt atomkraftverkens driftstider bytte åsikt under endast ett fåtal veckor och omvandlades till kärnkraftsmotståndare. Misstanken om att fysikern Angela Merkel snarare försökte minska sitt partis politiska risker ligger nära till hands.
Enligt den tyska tevens senaste opinionsundersökning står emellertid 70 procent av de tillfrågade fortfarande i princip bakom regeringens ”Energiewende”, trots att Tysklands elavgifter idag är EU:s högsta.
Sedan omställningens början råder en obestridlig nukleärpolitisk harmoni i Tyskland. Allt fler tecken tyder dock på att det handlar om ett lugn före stormen. Under de senaste tio åren har priserna stigit med 67 procent.
Kritikerna anser att det saknas fortfarande en seriös masterplan som fastslår hur hela energiomvandlingen ska verkställas.
Den positiva effekten i utbyggnaden av offshore vindkraft slarvas bort genom dålig planering av nödvändig el-laddningskapacitet. Att samtidigt överge kärnkraften och den fossila energin är en enorm utmaning. Under tiden startar nya kolkraftverk och brytningen av brunkol fortsätter, med stigande tendens. Bakom kulisserna hoppas många starka krafter på att energiomvändingen misslyckas.
De stigande avgifterna för el- och uppvärmning har medfört att en ökande skara villaägare, framförallt i Berlin och Tysklands östra del, har åter börjat elda med svarta kolbriketter. Med hjälp av koleldningen kan de därmed minska sina uppvärmningskostnader med upp till 75 procent i månaden.
Alla som besökte det forna DDR före murens fall känner på en gång igen sig när de åter andas in lukten av kol under kvällspromenaden. Det är dock tveksamt huruvida doften framkallar några positiva, nostalgiska minnen hos joggare, som upptäcker att handflatan har blivit svart av koldamm när de torkade av svettiga pannan efter löprundan.
Visst har luften blivit renare i Tyskland under de senaste 20 åren, men den är fortfarande syrefattigare än luften i Sverige. På sommaren tar det betydligt längre att bli brun i Berlin än till exempel i Stockholm. Och sår läker också långsammare. Det beror utan tvekan på fossila utsläpp och allra mest på användning av kol som energibärare. Kolet är dock inte den enda boven i dramat.
