Energisnåla hus byggs med ett bra klimatskal, extra tjock isolering, fönster och dörrar med låga U-värden, för att minimera värmeförluster och ta tillvara på värme från boende, hushållsapparater och solinstrålning. I fastigheten finns olika tekniska system som tillför energi och behovet av mängden energi genom att styra ventilation, värme, kyla, VVS och belysning med mera. Ett lågenergihus har med andra ord rätt förutsättningar att nå den låga energianvändningen som utlovas. Vad är det som går fel
Om alla förutsättningar är rätt, varför uppfyller nästan 26 procent inte den utlovade energianvändningen? Felet kan självklart ligga i att byggnadens konstruktion är felaktig eller att de tekniska systemen inte fungerar som det ska. Lärdomen av de 100-tals projekt i nybyggnation av bostadsrätter är att det brister i information- och kunskapsöverföringen i processen från entreprenad, det vill säga vid byggnation, till bostadsrättsföreningen när driftansvaret lämnas över till.
Allt för ofta hanteras varje system som ett unikt delsystem och helheten blir förbisedd och vikten av att alla system integreras tillsammans på det optimalaste sättet. När sedan bostadsrättsförening får ansvaret för ett lågenergihus som inte nått målet – hamnar diskussionen om vem ansvarar för detta.
Upplevelsen som Bostadsrättsföreningen och andra känner går att åtgärda. Den stora utmaningen är att tydliggöra ansvarsfördelningen och/eller övergången mellan byggbolag och olika discipliner i entreprenaden samt bostadsrättsföreningen. Tekniska system måste optimeras efter rätt förutsättningar
För att nå det energimål och bibehålla en låg energianvändning både under och efter garantitiden, tiden som Entreprenören har bevisbördan om fel uppstår, krävs en teknisk förvaltning eller energiexperter. Med kunskap, erfarenhet och engagemang måste det arbetas med fastighetens system så att de fungera optimalt och som en helhet.