Miljöalarmisternas skrämseltaktik är densamma och förutsägelserna lika knäppa som på 60-talet

Biden-administrationens alltför ambitiösa klimatförändringsagenda möter opposition i kongressen, men kriget mot kol-, olja- och naturgasproduktion har fortsatt på andra sätt.

Vita huset har försökt fylla topppositioner i Federal Reserve Board med människor som vill att Fed ska begränsa kapitalflödet till fossila bränslen, som om ordförande Jerome Powell och företagen inte hade nog att göra i kampen mot hög inflationstakt under senaste 40-åren.

Tunt beslöjat försök

Securities and Exchange Commission vill samtidigt tvinga företag att rapportera detaljerade uppgifter om sina koldioxidutsläpp, vilket den republikanske senatorn Pat Toomey korrekt beskriver som "ett tunt beslöjat försök

att få demokratiskt icke valda finansiella tillsynsmyndigheter att fastställa klimat- och energipolitiken för USA.

För att förstå Biden-administrationens envishet hjälper det att komma till insikt om hur länge miljöalarmism har fångat fantasin hos landets intellektuella eliter.

Apokalyptiska förutsägelser

Före den globala uppvärmningen var överbefolkning det existentiella hotet och dagens tema. Den moderna gröna rörelsen dateras till 1960-talet och apokalyptiska förutsägelser har länge varit deras käpphäst.

1967 skrev bröderna William och Paul Paddock "Famine 1975!" 1968 förklarade Paul Ehrlichs "Befolkningsbomben" att "kampen för att föda hela mänskligheten är över. På 1970-talet kommer världen att genomgå hungersnöd – hundratals miljoner människor kommer att svälta ihjäl trots alla kraschprogram som inletts nu.

1969 efterlyste president Nixon en arbetsgrupp för att undersöka befolkningsökningens effekter. Och för 50 år sedan släppte Rockefeller Commission on Population Growth and the American Future sina resultat. Dokumentet förutspådde en till synes oändlig rad katastrofer som ett mer folkrikt Amerika skulle behöva konfronteras med. Mer torka, hungersnöd och föroreningar väntade. Energibrist, mineralutarmning och avskogning var oundvikliga.

Helt felaktiga

Högre fattigdomssiffror och färre arbetstillfällen var oundvikliga.

-Kort sagt, vi hittar inget övertygande ekonomiskt argument för fortsatt nationell befolkningstillväxt, blev sammanfattningen.

-Vi inser att vår befolkning inte kan växa i det oändliga . . . Kommissionen rekommenderar att nationen välkomnar och planerar för en stabiliserad befolkning.

Idag, fem decennier senare framstår dessa förutsägelser helt felaktiga. USA:s befolkning uppgår nu till mer än 330 miljoner, upp från cirka 200 miljoner 1970. Ändå andas amerikaner renare luft och dricker renare vatten än de gjorde för 50 år sedan.

Fattigdomssiffrorna är lägre, fetma är ett större problem än hunger, och den nuvarande arbetslösheten existerar parallellt med brist på arbetskraft.

Fördubbling av skyddade områden

Internationellt har trenderna likaså varit gynnsamma, även om jordens befolkning har fördubblats under det senaste halvseklet. Internationella valutafonden har spårat kvaliteten på luft, vatten, fiske och naturliga livsmiljöer i 180 länder i mer än ett decennium, och 178 av dem har visat förbättringar.

Mellan 1990 och 2014 ökade andelen mark som avsatts för naturreservat, nationalparker och liknande med 80 procent och skyddade områden mer än fördubblades.

Dagens gröna aktivister tenderar att fokusera på klimatförändringar snarare än befolkningstillväxt, men de använder samma skrämseltaktik och deras förutsägelser är lika besynnerliga. "

-Vi vill se om vi kan begränsa klimatförändringarna till en punkt där vi inte utplånar civilisationer, förklarade klimataktivisten Bill McKibben.

Demokraten Alexandria Ocasio-Cortez sa till tidningen Atlantic 2019 att "världen kommer att gå under om 12 år om vi inte tar itu med klimatförändringarna.

”Högre matpriser”

New York Times rapporterade om att "klimatförändringarna påverkar redan tillgången till mat" och att "om utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka kommer kostnaderna för livsmedel också att öka."

Sedan 1960-talet har den globala produktionen av matkalorier ökat dramatiskt och kan enkelt tillfredsställa näringsbehoven för alla på vår planet.

Och sedan 1980 har det globala antalet årliga dödsfall till följd av svält varit mellan 90 och 95 procent lägre än under första hälften av 1900-talet. Men ideologisk miljöalarmism handlar inte om att följa data och vetenskap. Det handlar om att skrämma andra till att acceptera alarmisternas sätt att tänka.

Det handlar om att inskränka andra människors frihet att fatta beslut för sig själva och leva sina liv som de tycker är lämpliga. I slutändan försöker Vita huset och dess gröna allierade inte riktigt vinna över allmänhetens känslor genom fakta och förnuft. För dem är allmänhetens åsikter och lagstiftningsprocessen hinder som det gäller att övervinna med alla nödvändiga medel.

Geopolitiken åsidosätts

Mer oroande är att administrationens miljöprioriteringar verkar opåverkade av Rysslands invasion av Ukraina och den resulterande omvälvningen på globala energimarknader.

Vid en tidpunkt då inhemsk produktion av fossila bränslen kunde ge USA all slags hävstångseffekt för att hjälpa allierade i regionen att motverka Vladimir Putins aggression, har Biden varit ovillig att ändra kurs.

Geopolitiska överväganden ställs i bakgrunden när det gäller att bekämpa den globala uppvärmningen, även om det innebär att tusentals dör, miljoner fördrivs och autokratier som Ryssland, Kina och Iran får övertaget.

Av Jason L. Riley, Opinionskolumnist, Upward Mobility, The Wall Street Journal

Jason Riley är åsiktskrönikör på The Wall Street Journal, där hans kolumn, Upward Mobility, har körts sedan 2016. Han är också senior fellow på Manhattan Institute och ger tv-kommentarer för olika nyhetskanaler.

(Kommentar red: Även Romklubbens -Club of Rome- drivande roll i att utmåla undergångsscenarier bör nämnas i sammanhanget. Deras rapport ”Tillväxtens gränser” 1972 predikade att tillväxt och befolkningsökning skulle leda till jordens undergång om 50 år -alltså nu, 2022. Ödesprognoserna har sedan kontinuerligt fortsatt, på senare år kopplade till uppvärmningen. Sedan 10 år tillbaka är svensken Anders Wijkman ordförande i Romklubben.)

Översättning: Simon Mattis