Sveriges satsningar på klimatvänligt grönt stål kan bli en motor för både europeisk konkurrenskraft och ”energisjälvständighet”. Men utan en uthållig och strategisk industripolitik riskerar tekniken att kommersialiseras i Kina i stället, enligt en ny avhandling från Lunds universitet.
– Grön industriutveckling är central för konkurrenskraft och europeisk energipolitik. Stålindustrin är en central del i detta med ny teknik, långa värdekedjor samt att den är av strategisk vikt för flertalet andra sektorer, säger Jonas Algers, doktorand i miljö- och energisystem vid LTH som nyligen publicerat avhandlingen ”Steel decarbonisation in the early 21st century”, i ett pressmeddelande.
Den globala stålindustrin står för nästan tio procent av världens utsläpp av växthusgaser, enligt Lunds universitet. Att minska utsläppen från stålindustrin kommer att ”påverka energianvändning, leverantörskedjor och länders konkurrenskraft – och kan även få geopolitiska konsekvenser”. Enligt avhandlingen är det därför regeringar runt om i världen satsar på industripolitik; det handlar om att ”påskynda omställningen och stärka sina egna industrier”.
Studien menar att industripolitik spelat en ”avgörande roll för att möjliggöra utvecklingen av fossilfritt stål”.
”Tydliga klimatmål, samordning mellan statliga bolag längs värdekedjan, riktade forskningsinsatser och selektiva stöd har gjort Sverige världsledande inom tekniken”.
Studien hänvisar till jämförelser med Tyskland och USA som visar att Sveriges modell varit relativt kostnadseffektiv. Sedan 2018 har statens stöd via det statliga finansieringsprogrammet Industriklivet uppgått till cirka 7,4 miljarder kronor. Under samma period ska svensk industri har importerat kol och liknande produkter för över 40 miljarder kronor. ”Elektrifieringen innebär att sådana värden i större utsträckning kan stanna i Sverige”.
Enligt studien bidrar den gröna stålpolitiken på tre nivåer: genom direkta utsläppsminskningar, genom export av gröna produkter och genom teknikutveckling som andra länder kan ta efter.
– Det är svårt, men möjligt att göra klimatmålen till verklighet. Det kommer dock kräva en politik som är uthållig och som är klarsynt om marknadsförhållanden såsom handelskonflikter, global överkapacitet, och stenhård internationell konkurrens, säger Jonas Algers.
Men utvecklingen är inte självklar, varnar han. Regeringen har minskat anslagen till Industriklivet och varit avvaktande till ytterligare stöd till stålbolaget Stegra.
Samtidigt har Kina växlat upp. Det statliga bolaget China Baowu Steel Group ska ha lanserat ”omfattande satsningar på grönt stål och redan exporterat vätgasbaserat stål till EU”.
– Risken är att Europa upprepar misstaget från batteri- och solcellsindustrin: tekniken utvecklas här men skalas upp i Asien. För ett land som Sverige, med lång tradition inom järn- och stålproduktion, skulle det innebära förlorade exportmöjligheter och ökat beroende av kinesiska leverantörer, säger Jonas Algers.
