Europa befinner sig i ett energipolitiskt dilemma, skriver flera tyska tidningar, däribland Die Welt. Samtidigt som EU har lovat USA rekordstora köp av flytande naturgas, LNG, stärker Tyskland sitt samarbete med Kina. Utvecklingen riskerar att skapa en ny konflikt mellan Bryssel och Washington – och väcker frågor om Europas långsiktiga energistrategi.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i somras mötte USA:s president Donald Trump gav hon löftet att Europa under tre år skulle köpa LNG från USA för 750 miljarder dollar, motsvarande 250 miljarder årligen. Syftet var att stärka de transatlantiska banden och minska beroendet av ryskt gas.
USA-löften som inte infrias
Men verkligheten ser annorlunda ut. Enligt officiell statistik uppgick EU:s faktiska import av amerikansk LNG under 2024 till 76 miljarder dollar – knappt en tredjedel av det utlovade beloppet. Flera experter har redan varnat för att löftet är orealistiskt, inte minst med tanke på de enorma kostnaderna och det faktum att Europas gasbehov minskar i takt med att förnybar energi byggs ut.
SEFE vänder blicken österut
Samtidigt har det tyska statliga energibolaget SEFE (Securing Energy for Europe), tidigare Gazprom Germania, tagit ett steg som kan få geopolitisk sprängkraft. På energimässan Gastech i Milano tecknade bolaget ett avtal med det kinesiska energihandelsbolaget Unipec.
Avtalet innebär en långsiktig global handelsallians där bolagen ska samordna sina LNG-portföljer och stärka sin position både i Atlanten och i Stilla havet. För SEFE innebär detta en möjlighet att optimera handelsströmmar, utnyttja synergier och få ökad tillgång till LNG-terminaler i Europa – något som kan ge bolaget större flexibilitet i handeln.
– Avtalet är ett logiskt nästa steg i den växande partnerskapen mellan SEFE och Unipec och understryker det förtroende som byggts upp genom en rad framgångsrika LNG-transaktioner, förklarar SEFE i ett pressmeddelande.
Risk för nya beroenden
Den nya tysk-kinesiska gasalliansen kommer vid en känslig tidpunkt. EU står mitt emellan USA, som man lovat dyra gasinköp, och Kina, som allt tydligare utmanar USA:s ekonomiska inflytande globalt.
Den tyska regeringen tonar dock ned riskerna. Enligt uppgifter till tidningen Welt ser näringsdepartementet ingen politisk dimension i samarbetet mellan SEFE och Unipec. Kritiker drar däremot paralleller till Tysklands tidigare satsning på Nord Stream-pipelinen, som i efterhand visade sig skapa ett geopolitiskt beroende av Ryssland.
– Att avfärda potentiella risker kan vara farligt. Vi såg redan med Nord Stream hur felbedömningar kan få allvarliga konsekvenser, menar flera bedömare.
Kinas intresse: energi och oberoende
För Kina är LNG-avtalet ett sätt att diversifiera sina energikällor. Landet importerar redan stora mängder gas via rörledningen Power of Siberia från Ryssland. Men genom att även handla LNG från partners som SEFE minskar Peking sitt beroende av enskilda leverantörer och får större handlingsfrihet på energimarknaden.
Det stärker också Kinas position i förhandlingar med både Ryssland och andra exportörer. Samtidigt öppnar samarbetet för att Kina får större tillgång till europeiska LNG-terminaler, vilket kan ge landet en mer direkt närvaro på den europeiska energimarknaden.
Transatlantisk konflikt i sikte?
Frågan är nu hur USA reagerar på att EU:s största ekonomi, Tyskland, knyter närmare band till Kina inom LNG-sektorn, samtidigt som Bryssel ännu inte levererat på de löften som getts till Washington. Risken finns att energifrågan blir en ny källa till transatlantiska spänningar.
– Energipolitiken måste bygga på realism och långsiktig hållbarhet, inte kortsiktiga löften eller övertro på enskilda partners, konstaterar flera analytiker.
Europa har på kort tid fått lära sig hur energiberoenden kan utnyttjas politiskt. Frågan är nu om banden till Kina blir en möjlighet till stabilitet – eller början på nya strategiska risker.
Källa: Ursprungstext från tysk press (Merkur och Welt.de)
