Nickel, kobolt och mangan finns i stora mängder på havsbottnen – men kritiken mot djuphavsgruvdrift växer i takt med industrins intresse. En omstridd lösning på ett snabbt växande behov skapar debatt.
I djuphavszonen Clarion–Clipperton i Stilla havet ligger miljarder ton nickel, koppar, kobolt och mangan – metaller som är centrala för elbilsbatterier och omställningen till förnybar energi. Men att utvinna dessa metaller från havsbotten har blivit en global kontrovers.
Djuphavsgruvdrift: risk för havens liv eller nyckel till batterimetaller?
– Vi vet väldigt lite om hur djuphaven fungerar, men vi vet att det är känsliga ekosystem – säger Jessica Battle, som leder Världsnaturfondens initiativ mot djuphavsgruvdrift.
Regleringen av verksamheten är fortfarande ofullständig. FN-organet International Seabed Authority (ISA) missade nyligen en tidsfrist att färdigställa ett regelverk. Det innebär att ansökningar om gruvdrift nu måste behandlas – trots att regler saknas. Kanadensiska The Metals Company planerar att lämna in en ansökan sommaren 2024, med målet att inleda utvinning 2025.
Metallerna som industrin behöver – men till vilket pris?
Efterfrågan på batterimetaller väntas öka kraftigt under det kommande decenniet. Enligt Benchmark Mineral Intelligence kan behovet av nickel öka tjugofalt till 2030, mangan åttafaldigt och kobolt fyrfaldigt. I Clarion–Clipperton-zonen täcker polymetalliska noder upp till 70 procent av havsbottnen. Dessa klotformiga mineralansamlingar innehåller just de metaller som efterfrågas.
Enligt The Metals Company kan fyndigheterna i deras tillståndsområde NORI innehålla tillräckligt med metaller för att tillverka batterier till omkring 280 miljoner elbilar – motsvarande hela den amerikanska bilparken i dag.
Företaget har låtit analysera miljöpåverkan från sitt projekt jämfört med traditionell gruvdrift. Resultaten visar 54–70 procent lägre växthusgasutsläpp och inga sulfidiska restprodukter som kan läcka till grundvattnet. Men analysen tar inte upp biologiska effekter på djuphavsmiljön – något som oroar forskare och miljöorganisationer.
Kunskapsluckor och politisk osäkerhet
Forskare bedömer att tusentals arter i Clarion–Clipperton-zonen ännu inte har identifierats. Vissa arter är beroende av just de mineralnoder som planeras att utvinnas, och konsekvenserna för den biologiska mångfalden är svåra att förutsäga.
– Det kan ta decennier innan vi vet tillräckligt om dessa ekosystem för att fatta välinformerade beslut – säger Battle från WWF.
Samtidigt är The Metals Company under hård press att visa affärsmässig bärkraft. Företaget noterades genom en SPAC-fusion 2021, men ett utlovat kapitaltillskott uteblev. Aktiekursen har fallit med nästan 90 procent, och Maersk har sålt sitt innehav i bolaget.
Företaget hoppas nu att ISA:s tekniska råd kommer att bedöma deras ansökan utifrån det regelverk som är nära färdigställande. Men andra röster inom ISA är mindre optimistiska.
– Man har inte ens enats om vilka nivåer av miljöpåverkan som ska anses acceptabla – säger Pradeep Singh vid Research Institute for Sustainability i Potsdam – Det kommer att dröja innan medlemsstaterna är redo att godkänna ett regelverk.
Samtidigt kräver mer än 20 stora företag, inklusive Google, Samsung, BMW och Volvo, ett moratorium för djuphavsgruvdrift. Än så länge förblir frågan öppen: är djuphavsutvinning en rimlig väg till hållbar metallförsörjning – eller ett riskprojekt med oöverskådliga följder för havens ekosystem?
Källa: CNN, Benchmark Mineral Intelligence, WWF, The Metals Company, ISA
