Kinas ambition att omforma världens industripolitiska landskap är uppenbar. Kina arbetar aktivt för att stärka sitt globala fotavtryck, både ekonomiskt och kulturellt skriver brittiska The Guardian
- Den kinesiska regeringen utnyttjar media som ett verktyg för att föra fram sitt budskap och berättelse på den internationella arenan. Genom att förvärva medieutgåvor och utbilda utländska journalister strävar landet efter att "berätta Kinas historia väl", vilket i praktiken ofta innebär att förmedla statens ideologiska syften.
Snabb medieexpansion
I takt med att västerländska journalister kämpar med minskade budgetar, framstår Kinas statskontrollerade Global Television Network (CGTN) som ett lockande alternativ. CGTN, tidigare känd som China Central Television (CCTV), är en del av Kinas snabba medieexpansion och erbjuder konkurrenskraftiga löner och arbete i toppmoderna studior.
Under decennier har Peking försökt forma sin bild genom defensiva och reaktiva metoder riktade till en inhemska publik, vilket inkluderat allt från censur till att klaga på nyhetsorganisationers huvudkontor och utvisa korrespondenter från Kina.
Massiva pengainsatser
Men på senare tid har en mer sofistikerad och påträngande strategi riktad mot internationella publik rullats ut. Kina försöker forma det globala informationsområdet med massiva pengainsatser genom sponsrat journalistiskt innehåll och välpolerade positiva meddelanden från förespråkare. Samtidigt som pressen inom Kina blir allt mer kontrollerad, försöker Peking utnyttja sårbarheterna i den fria pressen till sin fördel.
För att ytterligare befästa sitt inflytande, satsar Kina också på att skifta det globala tyngdpunkten österut och förespråkar en ny världsordning med ett återupplivat Kina i centrum. Denna ideologiska och politiska kamp handlar om mer än bara att vinna klick - det är framförallt en strid om att öka sitt "diskursmakt" för att motverka vad man ser som årtionden av oemotsagd västerländsk mediemakt.
Omritar informationsordningen
Denna expansion av propaganda är dock inte utan sina utmaningar. Vissa ser Kinas försök att forma globala åsikter som klumpiga och direkt tråkiga. Men den finmaskiga naturen och den ambitiösa skalan av Kinas aggressiva drivkraft att omrita den globala informationsordningen bör inte underskattas.
Kinas framsteg kan verka oroväckande för dem som värderar pressfrihet och pluralism. Medan influenskampanjer inte är något nytt, skiljer sig Kinas kommunistparti genom att inte acceptera en mångfald av åsikter. För Kinas ledare, som ser pressen som "partiets ögon, öron, tunga och hals", är journalismens idé beroende av en narrativ disciplin som utesluter alla versioner av händelser förutom de som partiet godkänner. För Kina har medier blivit både slagfältet där denna "globala informationskrig" utkämpas och vapnet för attacken, avslutar brittiska Guardian.