Gruvindustrin upplever just nu en exempellös hausse – i hela världen. Invigningen av dagbrottet i Gruvberget i Svappavaara förra året är den första gruvan som LKAB öppnar på över 50 år. De närmaste åren planerar gruvjätten att ta två nya järnmalmsgruvor i bruk, i Leveäniemi och Mertainen. Och LKAB konkurrerar med flera andra företag,
både svenska och utländska, som nu vill exploatera nya fyndigheter i Norrbotten. Bakgrunden till gruvboomen är en kraftig utbyggnad av infrastruktur och en samtidigt stigande efterfrågan på varor från en växande medelklass i de så kallade BRIK-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina), vilket får stål- och därmed järnmalmspriserna att skjuta i höjden. Det gör det lönsamt - för första gången på decennier - med gruvbrytning i både små fyndigheter och fyndigheter med jämförelsevis låg mineraliseringsgrad.
2010 var ett rekordår för LKAB. Då levererades 26 miljoner ton förädlade järnmalmsprodukter, både pellets och fines, från LKAB:s hamnar. Det är den bästa siffran på 10 år för företaget.
Glädjebeskedet
Lars-Eric Aaro, vd och koncernchef för LKAB, kommenterade glädjebeskedet med att LKAB skulle kunna leverera ännu mer om deras kapacitet var högre. En kapacitetsbrist som det nyinvigda dagbrottet Gruvberget i Svappavaara delvis kommer att fylla. Gruvbrytning med en månghundraårig historia återupptas då på exakt samma ställe i Svappavaara som man började bryta kopparmalm i slutet av 1500-talet. Rekordsiffrorna från 2010 speglar den dramatiskt ökande efterfrågan på järnmalm i Asien.
– Motorn i det hela är Asien och då framför allt Kina. Kina har tiodubblat sin stålproduktion de senaste 7-8 åren, från 60 miljoner ton till 600 miljoner ton om året, säger Per-Erik Lindvall, teknisk direktör på LKAB.
Det finns enligt Per-Erik Lindvall en tydlig koppling mellan ökat välstånd och hög efterfrågan på stål. Kina dammsuger hela världen på järnmalm.
– De behöver importera mycket - i första hand från Australien, i andra hand från Brasilien. Deras egen järnmalm är av sämre kvalitet.
Gränslösa exportmöjligheter
Möjligheten för LKAB att öka exporten till Kina verkar till synes gränslösa, särskilt eftersom malmen i Sverige har relativt hög järnhalt.
– Malm är egentligen ett ekonomiskt begrepp. En malmhalt på 40 procent räknades förr som gråberg medan den idag klassas som malm, förklarar Per-Erik Lindvall.
Den nya gruvan i Gruvberget har ställvis en järnhalt som ligger på 60 procent, vilket är att betrakta som hög. De tre fyndigheterna Gruvberget, Leveäniemi och Mertainen tros tillsammans innehålla 300 miljoner ton malm med järnhalt på mellan 40 och 55 procent.
Den höga kinesiska efterfrågan på råvaror kom knappast som en blixt från klar himmel för gruvjätten. Den har LKAB förberett sig på under flera års tid. Bland annat genom att bygga en ny hamnanläggning i Narvik. För drygt ett år sedan återinvigde LKAB denna som rustats upp för drygt en miljard kronor.
I Narvik går LKAB under mark: man har sprängt ut 12 jättelika cisternformade silos i berget för att kunna förvara järnmalmsprodukterna torrt och dammfritt tills det är dags att skeppa ut dem på fartyg. Silona är belägna rakt under godstågens nyanlagda rangerbangård och slutstation, så att det är bara för godsvagnarna att öppna vagnsbotten så tömmer de automatiskt sin last ned i siloanläggningarna.
LKAB har också utökat sin kapacitet på Malmbanan med nya lok och 100-tonsvagnar. Lägg därtill en annan investering i mångmiljardklassen i nya pelletsverk i Kiruna och Malmberget.
Mobila krossverk
– Ett högt järnmalmspris, som idag, gör det ekonomiskt intressant att bryta malm i mindre fyndigheter. Kravet på fyndigheternas storlek har sjunkit, fortsätter Per-Erik Lindvall. LKAB hoppas kunna höja sin produktion av
järnmalmsprodukter till 35-40 miljoner ton om året till 2015 i och med öppnandet av den nya gruvan. Gruvberget i Svappavaara ligger 4 mil söder om Kiruna och utrustningen där är rätt enkel bestående av magnetseparering och ett antal mobila krossverk.
– Det ser ut som vilket stenbrott som helst.
Enligt Per-Erik Lindvall är detta en tillfällig lösning och det kan bli aktuellt att ersätta den med en permanent anrikninganläggning när produktionen på sikt kommer att öka.
– Men det återstår att se, säger han.
Oljeplattformsbeteende
I dag arbetar ett 50-tal personer i Gruvbergets dagbrott. På grund av akut bostadsbrist i Kiruna – en situation som LKAB:s milljardsatsningar de senaste åren till inte ringa del bär skuld till – bor gruvarbetarna i husvagnar.
– Det är en situation som vare sig vi eller de vill ha. Vi vill inte på något sätt ha ett oljeplattformsbeteende
- eller ”fly in – fly out” som är så som de jobbar i australiska gruvor.
Det var den 27 maj 2010 som järnmalmsgruvan i Gruvberget invigdes med pompa och ståt. Nästa gruva som står på tur, Leveäniemi, beräknas öppna om 3-5 år. Det är ett dagbrott som stängde i mitten av 80-talet på grund av lågkonjunkturen och som under årens lopp fyllts med vatten. LKAB måste först ansöka om att tömma gruvan på vatten. Sedan beräknas tömningen ta 2-3 år.
Orimligt lång tillståndsprövning
Per-Erik Lindvall anser att tillståndsprövningen i dag för att öppna en ny gruva tar orimligt lång tid, för LKAB har den tagit 22 månader.
– Det beror en del på att myndigheter fått in ett ökat antal ansökningar och miljödomstolarna är överbelamrade med arbete.
Den tredje planerade gruvan, som också den är ett dagbrott, är Mertainen. Den fyndigheten vet man mindre om. LKAB har nyligen lämnat in en ansökan om att provbryta 300 000 ton järnmalm i Mertainen.
– Innan vi går in med ännu mer pengar vill vi veta mer om hur berget ser ut, säger Per-Erik Lindvall, som förklarar att berget i Mertainen har en annan kemisk sammansättning än de andra dagbrotten med en högre halt kisel.
