Efter den 19 april kommer Kuba för första gången i nästan ett halvt sekel ledas av någon som inte heter Castro. Denna karibiska ö startar ett nytt kapitel i sin turbulenta historia.
President Raul Castro, 86, kommer nämligen att avgå efter ett decennium i makten enligt ett beslut som han tillkännagav 2013.
Kuba upplever därmed ett betydande generationsskifte när Raul Castro förväntas överlämna landets styre till Miguel Diaz-Canel, 57, en som inte ens var född när den kubanska revolutionen startade.
Miguel Diaz-Canel beskrivs som ”en jeansklädd, tidigare elektrotekniker som har en likhet med Richard Gere.”
Den nya ledaren skiljer sig markant från många av de andra tjänstemännen i kubanska kommunistpartiet genom sin ungdomlighet och kraft.
I egenskap av en inbiten Beatles-fan, deltog han i förberedelserna för Kubas första stora rockkonsert med Rolling Stones, som ägde rum i mars 2016.
- Det är symboliskt viktigt att överföringen av stafettpinnen från de historiska figurerna som bröderna Castro leder samtidigt till nästa generation, säger Ted Piccone, senior analytiker vid Brookings Institution i Washington.
Trots en serie reformer under Raul Castro, är Kuba fortfarande låst i en förlamande ekonomisk stagnation, trots en del marginella förbättringar i form av ökade inkomster från turismen.
Den kubanska industriproduktionen domineras av livsmedel, tobaksvaror (havannacigarrer), maskiner och kemiska produkter. Kuba har satsat på mycket på medicinsk forskning och framställer både läkemedel och medicinsk utrustning för export.
- Man ska inte vänta sig alltför stora förändringar ännu. Däremot kommer det att handla om stegvis omdaning eftersom Raul Castro fortfarande kommer att vara sekreterare för kommunistpartiet, säger Ted Piccone.
Ett faktum är dock att Castro lämnar över ett land som är betydligt öppnare än vad det var när han själv tog över.
År 2008 avskaffade Raul en politik som förbjöd inhemska kubaner att komma in på turisthotell eller umgås med utländska besökare. Antalet turister som anländer varje år har gjort ett hopp från 2,3 miljoner 2008 till över fyra miljoner i år.
Internet existerade inte för vanliga kubaner när Raul Castro kom till makten. Idag, tack vare hans överenskommelse med Barack Obama återställdes även diplomatiska förbindelser och nu arbetar kommunikationsföretag febrilt för att ansluta ett av de mest hermetiskt förseglade länderna i världen.
Ett betydande bakslag kom dock när Donald Trump blev USA:s president. Han rev upp det historiska avtalet mellan USA och Kuba som Obama, förhandlat fram. I ett tal i Miami 2017 inför bland annat tunga namn inom den kubanska diasporan tillkännagav Trump sin administrations negativa inställning till Kuba.
Reformer trots allt
Raul Castro inledde 2010 en långsam serie av reformer för att liberalisera delar av ekonomin och minska statskontrollen, med orden: "Vi ändrar antingen kursen eller vi sjunker."
Dessa nya reformer omfattade mer stöd till egenföretagare och privata företag, vilket innebär att vanliga kubaner kan köpa och sälja bostäder, hyra semesterbostäder till turister, äga mobiltelefoner legalt och dessutom skapades det en särskild ekonomisk zon i hamnstaden Mariel.
Kubas BNP steg från 42,6 miljarder USD 2005 till 87 miljarder dollar 2015, och BNP per capita fördubblades från 3 799 till 7 602 dollar.
Trots detta är direkt demokrati fortfarande en avlägsen dröm på ön.
Diaz-Canels egna åsikter är lite kända, men han är en framstående supporter av bredare internetåtkomst och vill ha betydligt mer levande media.
Bara cirka fem procent av de kubanska bostäderna har tillgång till internet, enligt en FN-rapport från 2016, och Diaz-Canel ska ha sagt en gång ”att det är meningslöst att försöka stoppa spridning av Internet”, ett uttalande som av kubanerna uppfattas som tecken på sund realism.
Markku Björkman
