400 miljarder kronor i direktstöd till det europeiska jordbruket
Jordbrukspolitiken är dock dålig på att leverera det EU-medborgarna betalar för visar forskare från AgriFood Economics Centre och Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet i en ny rapport.
Direktstödet är ett arealbaserat inkomststöd som syftar till att förbättra jordbrukets konkurrenskraft och hållbarhet, bidra till bevarandet av biologisk mångfald och kulturlandskapet, samt säkerställa tillgången till livsmedel. För närvarande går 72 procent av EUs jordbrukspolitiska budget till direktstödet.
AgriFoods rapport visar att direktstödet är negativt för konkurrenskraften, särskilt i de regioner där jordbruket är som mest produktivt. Förklaringen är att stödet bidrar till att mindre lönsamma gårdar kan stanna kvar i sektorn, vilket försvårar för produktiva gårdar att få tag på mer mark och expandera. Utan stöd skulle gårdarna bli färre men större och mer lönsamma.
– Marknadskrafterna är bättre än stöd på att forma en konkurrenskraftig sektor, förklarar Mark Brady, docent och forskare vid AgriFood. Vi visar att direktstöden gör sektorn en björntjänst genom att hålla tillbaka strukturomvandlingen.
Stödet ger dessutom en ökad miljöbelastning eftersom stödet driver ökad produktion. Miljöproblemen uppstår trots att en rad miljövillkor är kopplade till stödet. Det beror på att kopplingen mellan villkoren och miljöproblemen ofta är svag.
– Kraven tar exempelvis inte tillräcklig hänsyn till att miljöproblematiken varierar från plats till plats, konstaterar Torbjörn Jansson, även han forskare vid AgriFood. Det gör att stödet har låg träffsäkerhet.
I produktiva områden är direktstödet alltså negativt för både konkurrenskraft och miljö. I mindre produktiva områden är effekten av stödet annorlunda. Där bidrar stödet till att bevara jordbruket vilket slår vakt om kulturlandskapet, gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till en tryggad livsmedelsförsörjning, då en reserv av jordbruksmark bevaras för framtida behov.
