Ska den kommande revideringen av upphandlingsdirektiven ge företräde åt produkter eller leverantörer från EU när myndigheter köper vissa varor?
"Nu har EU-kommissionen gått ett steg vidare i processen", skriver Ellen Hausel Heldahl, jurist och expert på offentlig upphandling på Svenkst Näringsliv i en artikel.
Nyligen presenterades EU-kommissionen ett lagförslag – den så kallade Industrial Accelerator Act – som bland annat innebär att offentlig upphandling i större utsträckning ska användas som ett verktyg för att stärka europeisk industri och minska strategiska beroenden av tredjeländer.
Enligt Ellen Hausel Heldahl innebär förändringen inte ett generellt krav på att endast köpa europeiska produkter, men skapar ”ett ramverk där offentliga upphandlande myndigheter i vissa situationer kan eller måste ge företräde åt produkter tillverkade inom EU”.
Bakgrunden är en växande oro inom EU för sårbara leveranskedjor, ökande geopolitisk konkurrens och beroenden av andra regioner inom strategiska sektorer.
Enligt Hausel Heldahl kan kommissionen genom att styra efterfrågan via offentliga kontrakt påverka marknaden och ”skapa så kallade ’lead markets’ ör strategiska och klimatsmarta produkter”.
I förslaget införs därför möjligheten att använda både klimatkrav och ursprungskrav i upphandlingar. Ett ”centralt inslag” är att offentliga kontrakt i vissa fall ska kunna kräva att produkter uppfyller kriterier för låg klimatpåverkan, exempelvis så kallat lågkoldioxidstål, lågkoldioxidbetong eller aluminium producerat med lägre utsläpp.
Syftet är att stimulera investeringar i europeisk industriell omställning och skapa en marknad för klimatvänliga material.
Utöver klimatkraven introduceras även möjligheten till krav på europeiskt ursprung i vissa produktkategorier. Detta kan bland annat gälla komponenter i batterier, solenergiteknik, vissa fordonskomponenter och delar av byggmaterialkedjan. ”Tanken är att offentliga upphandlingar i dessa strategiska sektorer ska bidra till att stärka europeiska värdekedjor och säkerställa att investeringar och produktion i större utsträckning sker inom EU”.
Reglerna är dock begränsade i sin tillämpning. De gäller endast upphandlingar som omfattas av EU:s upphandlingsdirektiv, vilket i praktiken innebär kontrakt över EU:s ”tröskelvärden”.
Dessutom innehåller förslaget flera undantag. Upphandlande myndigheter ska kunna avstå från kraven om de leder till ”tekniska problem, otillräcklig konkurrens eller oproportionerliga kostnadsökningar”.
Förslaget måste också vara förenligt med EU:s internationella handelsåtaganden. EU är bland annat bundet av Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling (GPA) samt flera bilaterala handelsavtal. Dessa innebär att leverantörer från vissa tredjeländer fortfarande måste ges tillträde till delar av EU:s upphandlingsmarknad. EU kan därför inte införa ett fullständigt krav på att alla upphandlade produkter ska vara europeiska.
