I en ny policy brief publicerad i Science efterlyser forskare, bland annat Göteborgs universitet, en ny EU-strategi för att skydda människor och natur från de dolda riskerna med kemiska blandningar.
Enligt forskarnas utsätts människor och alla andra levande organismer varje dag för dussintals eller till och med hundratals kemikalier – från plast och bekämpningsmedel till kosmetika och rengöringsmedel. Även om varje kemikalie för sig uppfyller säkerhetsföreskrifterna riskerar deras kombinerade effekter att negligeras, varnar de.
I en så kallad policy brief, som är en sammanställning av kunskapsläget inom ett vetenskapligt område med rekommendationer till beslutsfattare, hävdar åtta forskare att nuvarande kemikaliebestämmelser systematiskt underskattar riskerna med dessa ”kemiska cocktails”.
Briefen är publicerad i Science och är skriven av åtta forskare under ledning av professor Thomas Backhaus från Göteborgs universitet och RWTH Aachen University.
Forskarna uppmanar europeiska beslutsfattare att ta ett avgörande steg för att reglera blandningar. De föreslår att EU inför en blandningsfördelningsfaktor i den kommande revideringen av REACH-förordningen, som reglerar registrering, utvärdering och godkännande av kemikalier i EU. Blandfördelningsfaktorn är ett mått på hur riskfylld en viss mängd av en kemikalie blir om den blandas med andra farliga kemikalier. EU:s kemikaliestrategi har redan erkänt behovet av en sådan mekanism, och när REACH förordningen revideras är det dags att gå från ord till handling.
Lagstiftningen måste bättre reflektera det vetenskapliga kunskapsläget, slår forknarna fast.
– Kemikaliesäkerhet kan inte garanteras genom att bedöma ämnen ett efter ett. Vi behöver akut ett system som erkänner att vi lever i närvaro av komplexa blandningar. Thomas Backhaus, i ett pressmeddelande.
Blandningar orsakar skador
Forskning visar att blandningar av kemikalier kan skada hälsan och ekosystemen, även om varje enskild kemikalie ligger under den lagstadgade gränsen. Den kombinerade exponeringen för kemikalierna kan överskrida vad forskare kallar ”säkerhetsgränsen”. Studier om reproduktionsstörningar visar till exempel att förekommande blandningar av bekämpningsmedel och mjukgörare kan orsaka utvecklingsskador hos djur vid nivåer långt under de officiella gränsvärdena.
Liknande bevis ska ha samlats in inom miljöforskningen, som visat att kemikalierna interagerar med varandra på komplexa, men förutsägbara sätt.
Författarteamet påpekar att ”principen om koncentrationsaddition”, som länge använts för dioxinliknande föroreningar, är ett vetenskapligt beprövat sätt att uppskatta de kombinerade effekterna av flera kemikalier. Att ignorera blandningars toxicitet strider enligt dem mot både empiriska bevis och grundläggande biologi. ”Celler och organ fungerar inte isolerat, och det gör inte heller kemikalier”.
För att omsätta denna insikt i politik föreslår författarna införandet av ”blandningsfördelningsfaktorn”: Tanken är att varje kemikalie upptar en del av en övergripande ”riskkopp”. Koppen representerar den totala mängden kemisk exponering som människor eller ekosystem säkert kan tolerera. Genom att justera andelen som varje ämne får bidra med kan tillsynsmyndigheterna se till att koppen aldrig rinner över.
Europeiska kommissionens kemikaliepolitik för hållbarhet har redan erkänt behovet av en sådan mekanism, och flera EU-medlemsstater, däribland Sverige, Danmark, Finland och Luxemburg, stöder införandet av en blandningsfördelningsfaktor i REACH.
– Det är dags att kemikalieriskhanteringen kommer i kapp det som biologin och miljövetenskapen länge har visat, säger Backhaus. Ett mer blandningsmedvetet REACH skulle förbättra skyddet av både människors hälsa och miljön, samtidigt som det skulle stödja innovation inom den kemiska industrin.
