Tidöregeringen börjar nu vackla vad avser kärnkraftsutbyggnad. Istället sjunger man vindkraftens lov och vill ha en snabbare tillståndsprocess för vindkraft.
Varför?
Vindkraften kan aldrig bli det kraftslag som försörjer Sverige. Varenda MW installerad effekt vindkraft måste åtföljas av lika många MW backup eftersom det aldrig blåser. Danmark har insett detta för länge sedan och har i princip två helt oberoende elförsörjningssystem, ett med vindkraft som används när det blåser och ett med värmekraft när det inte blåser.
Den stora majoriteten av nya vindkraftsprojekt har utländsk finansiering och varenda kWh el som kommer att produceras i dem tillhör ägarna/investerarna genom så kallade Power Purchase Agreements (PPA). Den producerade energin kommer alltså att exporteras och vindkraftverken deltar inte alls i svensk elförsörjning.
Vindkraften hjälper oss inte att uppnå några klimatmål. Ett vindkraftverk ger upphov till betydligt större CO2-utsläpp än kärnkraften, räknat som CO2/kWh över hela verkets livslängd. Och då har jag inte ens tagit med de extra utsläpp som går åt för backup. Vindkraftens CO2-utsläpp uppkommer vid tillverkningen av verken och ska fördelas på en relativt blygsam livstidproduktion.
Vindkraftsindustrin har blivit en gökunge som allt högre skriker efter mat. Att vindkraftsindustrin vill ha statliga subventioner borde tas som en varningssignal att lönsamheten är bristande. Vid de elpriser vi vill ha, kommer vindkraften aldrig att bli lönsam.
Vindkraftsindustrin har lyckats att muta in en gräddfil bland Sveriges politiker. Man dikterar helt oblygt villkoren för den framtida elförsörjningen men utan att ta något ansvar för densamma. Det är helt obegripligt varför en näringsgren bland många andra upptar så mycket tid och energi (!) hos ministrar av olika färg.
Hur är det möjligt att stora, multinationella koncerner får den här sortens välvilliga behandling av ett lands politiska makthavare utan att dessa ens rodnar. Jag kan på rak arm inte komma på något annat exempel på motsvarande i någon annan bransch eller tid. 70-talet varvsakut eller möjligen Stålverk 80 är väl det som närmast kommer på fråga. Arbetsplatser kan det i alla fall inte vara fråga om, svenska vindkraftstillverkare lyser med sin frånvaro.
Låt vindkraftsindustrin vara med och ta ansvar för att Sveriges elkonsumenter och industri har tillgång till stabil och billig el. Låt dem själva få organisera backupen. Avkräv en viss minsta kapacitetsfaktor av dem. Det är inga orimliga krav.
Likt Hydran med sina åtta huvuden är vindkraftsindustrin ständigt närvarande i varje form av beslutsfattande i svensk energipolitik. För varje huvud som huggs av växer två nya ut. Den som vill bli av med den för gott måste bränna bort den. Lägg den på nästa års majbrasa. Vem blir Sveriges Herakles?
Av Sven Olof Andersson Hederoth