En ny global kapplöpning om kritiska råvaror tar form. Flera regeringar bygger nu upp strategiska lager av metaller som anses avgörande för industri, försvar och energisystem. Utvecklingen beskrivs av analytiker som början på en ny era av resursnationalism.
Från USA:s planerade lagerprogram Project Vault på omkring 12 miljarder dollar till nya reserver i Europa, Asien och Australien försöker stater minska beroendet av osäkra leveranskedjor. Särskilt metaller och mineraler står i fokus.
– Metaller och mineraler är där den senaste vågen av lageruppbyggnad är mest synlig, säger Patrick Schröder, senior forskare vid tankesmedjan Chatham House.
Han menar att regeringar vill minska sårbarheten mot exportrestriktioner och koncentrerade leveranskedjor.
USA och EU bygger lager
I USA planeras en strategisk reserv för kritiska mineraler värd omkring 12 miljarder dollar. Programmet syftar till att säkra tillgången på sällsynta jordartsmetaller och andra viktiga råvaror för elektrifiering, försvar och avancerad industri.
Initiativet kompletteras av samarbeten som Forum on Resource Geostrategic Engagement, som ska samordna politik och projekt kring kritiska mineraler.
Australien har samtidigt beslutat att bygga en statligt stödd reserv på 800 miljoner dollar med fokus på bland annat antimon, gallium och sällsynta jordartsmetaller.
EU arbetar med planer på en gemensam råvarureserv inom strategin RESourceEU. Enligt uppgifter väntas Tyskland, Frankrike och Italien spela en central roll i arbetet.
Indien och Brasilien har nyligen enats om att fördjupa samarbetet kring kritiska mineraler. Syftet är att minska beroendet av Kina och stärka leveranskedjor för material som behövs i energi- och försvarssektorn.
Sydkorea har i sin tur presenterat en nationell strategi med statligt stöd på cirka 172 miljoner dollar för att bygga upp lager och infrastruktur.
Oro för resursnationalism
Flera bedömare ser utvecklingen som ett tecken på ökad resursnationalism.
– Vi ser en tydlig förskjutning mot ett mer resursnationalistiskt tänkesätt i många länder, säger Schröder.
– Det är en hal sluttning. Strategisk lageruppbyggnad kan övergå i hamstring om åtgärderna blir tvingande, saknar transparens eller används som politiskt verktyg.
Analytiker pekar på att leveranskedjorna för metaller är koncentrerade till ett fåtal regioner. Kina dominerar till exempel förädlingen av sällsynta jordartsmetaller och kontrollerar en stor del av den globala raffinaderikapaciteten.
Internationella energiorganet IEA har varnat för att denna koncentration skapar säkerhetsrisker. Kinas exportrestriktioner på vissa metaller under 2025 anses ha ökat osäkerheten för flera industrisektorer.
Strukturell förändring
Flera ekonomer beskriver utvecklingen som en strukturell förändring i råvarupolitiken.
– Metallernas leveranskedjor är bräckliga, säger Ewa Manthey på ING.
Hon pekar på år av underinvesteringar och långa tillståndsprocesser för nya gruvor.
Tidigare brukade höga priser leda till ökad produktion och mindre behov av lager. Nu tar det längre tid att öka utbudet.
– I dag blir lagren i sig en del av försörjningsstrategin, säger Manthey.
Natalie Scott-Grey, metallanalytiker på StoneX, beskriver trenden som en kombination av resursnationalism och ett försök att komma ikapp Kina, som länge byggt strategiska metallager.
Goldman Sachs har beskrivit den ökade efterfrågan på metaller som en form av försäkringsefterfrågan. Regeringar ser leveranskedjor allt mer som en fråga om nationell säkerhet.
– Vi är fortfarande i ett tidigt skede. Regeringar behandlar nu leveranskedjor som nationell säkerhetsinfrastruktur, inte bara som kommersiella flöden, säger Scott-Grey.
Utvecklingen väntas fortsätta. Flera analytiker bedömer att statliga lager av metaller kopplade till energi, teknik och försvar kommer att växa under de kommande åren.
Källa: Internationella marknadsrapporter och analyser från Chatham House, IEA och branschbedömare.
Fakta:
Kritiska metaller används i allt från elnät och batterier till elektronik och försvarssystem. En stor del av utvinning och förädling sker i ett fåtal länder, vilket gör leveranskedjorna sårbara för politiska beslut och handelskonflikter.
