De statliga förvaltarna för Europas största stålverk har lämnat in en stämningsansökan mot den tidigare ägaren ArcelorMittal och kräver omkring 7 miljarder euro i skadestånd. Tvisten gäller vad som beskrivs som långvarig och systematisk misskötsel av stålverket i Taranto i södra Italien.
Enligt handlingar som lämnats in till en domstol i Milano och som Financial Times har tagit del av anklagar det statligt kontrollerade bolaget Acciaierie d’Italia ArcelorMittal för att medvetet ha försvagat verksamheten ekonomiskt under sin tid som ägare. Stämningen beskrivs som ett av de största skadeståndskraven som någonsin prövats i en italiensk domstol.
Anklagelser om systematisk resursöverföring
Stålverket, som tidigare hette Ilva, sattes under särskild förvaltning av statligt utsedda kommissionärer efter att regeringen under premiärminister Giorgia Meloni tog kontroll över anläggningen från ArcelorMittal för knappt två år sedan. Beslutet motiverades med att verksamheten riskerade att kollapsa både ekonomiskt och industriellt.
I stämningsansökan, som lämnats in av advokaten Andrea Zoppini, hävdas att en rättsmedicinsk genomlysning visar att bolagets ekonomiska obalanser inte är tillfälliga.
– Den forensiska granskning som genomförts av kommissionärerna visar att bolagets finansiella obalanser är resultatet av en medveten och tydligt avgränsad strategi, som över tid syftat till att systematiskt och ensidigt föra över finansiella resurser från det italienska bolaget till moderbolaget, heter det i stämningsansökan enligt Financial Times.
Handlingarna delgavs ArcelorMittal formellt tidigare i veckan. Den Luxemburgbaserade koncernen har inte velat kommentera anklagelserna. Varken Acciaierie d’Italia eller Zoppini har heller lämnat ytterligare uttalanden.
Parallella rättsprocesser och osäker framtid
Tvisten sker samtidigt som ArcelorMittal i juli inledde ett internationellt skiljeförfarande mot den italienska staten i Washington, med hänvisning till energistadgefördraget. Bolaget hävdar där att statens övertagande av stålverket var olagligt.
Samtidigt försöker den italienska regeringen hitta en ny långsiktig lösning för verksamheten. Förra månaden lämnade två USA-baserade investeringsfonder, Bedrock Industries och Flacks Group, bindande bud på det krisdrabbade bolaget, som är beläget i regionen Apulien.
Regeringen ser stålverket som en strategisk tillgång för Italiens industriella försörjning och är angelägen om att rädda både produktionen och arbetstillfällena.
– En förhandlingsfas har nu inletts, men det finns och kommer inte att finnas några bindande åtaganden från regeringens sida förrän det finns tydliga svar kring en solid industriplan, sysselsättning och miljösäkerhet, sade Meloni förra veckan.
Miljöskandaler och miljardkostnader
Stålverket i Taranto har en lång och problematisk historia. År 2012 inleddes ett brottmål mot anläggningen på grund av dess miljöpåverkan, efter anklagelser om att utsläpp orsakat tusentals fall av dödliga sjukdomar i området. Sedan dess har flera regeringar pumpat in miljardbelopp i offentliga medel för att hålla verksamheten flytande och skydda jobben för omkring 10 000 anställda.
Italien och ArcelorMittal har under flera år varit låsta i en konflikt om bolagets åtaganden att finansiera sanering och miljöåtgärder vid anläggningen. Regeringen uppskattar nu att minst 5 miljarder euro i nya investeringar krävs för att bygga elektriska ljusbågsugnar och modernisera produktionen.
Satsningen beskrivs politiskt som en omställning, men den ekonomiska risken är betydande och beroendet av fortsatt statligt stöd stort. I ett europeiskt stålklimat präglat av höga energipriser, svag efterfrågan och hård internationell konkurrens återstår frågan om Taranto kan bli långsiktigt livskraftigt – oavsett vem som tar över.
Källa: Financial Times
