CCS-haveriet i Danmark väcker frågor om svenska miljardprojekt

Endast ett bolag, cementtillverkaren Aalborg Portland, återstår som potentiell mottagare av bidragen. Företaget meddelar dock att investeringar i klimatrelaterad teknik – som CCS – dyra och osäkra. Trots EU-bidrag för CCS-projekt (till exempel ett EU-Innovationsfondsbidrag på cirka 220 miljoner euro för ACCSION-projektet)
Endast ett bolag, cementtillverkaren Aalborg Portland, återstår som potentiell mottagare av bidragen. Företaget meddelar dock att investeringar i klimatrelaterad teknik – som CCS – dyra och osäkra. Trots EU-bidrag för CCS-projekt (till exempel ett EU-Innovationsfondsbidrag på cirka 220 miljoner euro för ACCSION-projektet) "kvarstår osäkerheter om lönsamheten i sådana satsningar". Foto: Aalborg Portland.

Den danska statens storsatsning på koldioxidinfångning och lagring, så kallad CCS, har i praktiken kollapsat. Av tio projekt som valdes ut för att kunna ta del av en statlig stödfond på totalt 28,7 miljarder danska kronor har nio valt att dra sig ur. Endast ett bolag, cementtillverkaren Aalborg Portland, återstår som potentiell mottagare av bidragen.

I en krönika i Affärsvärlden lyfter forskaren Christian Sandström fram utvecklingen som ett tydligt varningstecken. Han pekar på att även så kallade gratismiljarder ofta är förknippade med omfattande risker och villkor som i slutändan kan leda till kapitalförstöring snarare än klimatnytta.

Bland de aktörer som valt att avbryta sina planer finns flera tunga namn inom energi- och avfallssektorn, däribland Ørsted, Hofor, Energnist och A2X. Enligt den danska branschtidningen Energiwatch bedömer bolagen de finansiella riskerna som oacceptabelt höga, trots de omfattande statliga stöden.

Utvecklingen har fått kritikernas varningsklockor att ringa även utanför Danmark. I Sverige har CCS länge lyfts fram som en central klimatåtgärd och blivit föremål för miljardinvesteringar, inte minst genom samarbeten mellan kommunala bolag och pensionsfonder.

Tidsplaner och osäkra villkor skrämmer bort bolagen

Den ursprungliga deadline för att lämna in ansökningar om stöd var satt till den 17 december. Den sköts först fram till den 7 januari och har därefter förlängts ytterligare, sedan även Vestforbrænding meddelat att bolaget inte avser att delta. Trots dessa lättnader har alltså nästan samtliga intressenter valt att lämna processen.

En central kritik från bolagens sida gäller de snäva tidsramarna. För att få fullt stöd måste anläggningarna vara i drift senast 2030. Samtidigt väntas beslut om möjlig lagring av koldioxid på land i Danmark inte komma förrän runt 2027. Denna obalans skapar, enligt bolagen, en betydande regulatorisk risk.

Flera aktörer pekar också på hotet om ekonomiska sanktioner om utlovade infångningsvolymer inte kan levereras i tid. Sammantaget uppges villkoren vara så strikta att de statliga miljarderna i praktiken inte uppfattas som attraktiva.

Endast ett projekt kvar av tio

Resultatet är att nio av tio ursprungligen intresserade projekt nu har dragit sig ur. Det innebär i praktiken att den danska CCS-satsningen, i sin nuvarande form, har misslyckats. Kritiker menar att detta visar hur svårt det är att kommersialisera tekniken inom rimliga ekonomiska och juridiska ramar.

Svenska pensionsmiljarder i skottgluggen

Forskaren Christian Sandström hänvisar i sin artikel till att i Sverige har CCS blivit ett av de största klimatprojekten på senare år. Genom olika bolagsstrukturer har pensionsfonder som Alecta och finska Keva investerat miljardbelopp tillsammans med energibolaget Stockholm Exergi. Även Stockholms stad och flera kommunala bolag har satsat betydande offentliga medel.

Mot bakgrund av utvecklingen i Danmark väcks nu frågan om svenska investerare och beslutsfattare har dragit tillräckliga lärdomar. Kritiker menar att riskerna för förseningar, ökade kostnader och politiska omprövningar är likartade på båda sidor av Öresund.

Danmarks erfarenheter visar, enligt bedömare, att statliga stöd i sig inte eliminerar de grundläggande osäkerheterna kring CCS. Frågan är därför om de svenska projekten står inför samma strukturella problem – och hur pensionskapitalets ägare kommer att reagera om kalkylerna spricker.

Källor: Affärsvärlden, Energiwatch.