Finland kräver i dag miljögarantier på hundratals miljoner euro av landets största gruvbolag, för att säkerställa att nedlagda gruvor inte lämnar kvar giftigt avfall eller förorenad mark. Men trots att summorna har ökat kraftigt de senaste åren, visar flera fall att garantierna inte räcker – och att kostnaden i slutändan riskerar att hamna på skattebetalarnas bord.
När nikkelgruvan Hitura i Nivala gick i konkurs stod det snabbt klart att den ställda garantin på två miljoner euro bara täckte en bråkdel av kostnaderna för efterbehandling. Resten fick staten betala.
Miljögarantierna växer – men riskerna kvarstår
Miljögarantierna, som beslutas av de regionala förvaltningsmyndigheterna (AVI), ska täcka kostnaderna för att stänga och sanera gruvornas avfallsområden om ett bolag går i konkurs eller misslyckas med att fullfölja sina skyldigheter.
På tio år har kraven mångdubblats. I flera fall handlar det nu om hundratals miljoner euro. Vid Kevitsa-gruvan i Sodankylä, en av landets största nickel- och koppargruvor, har garantierna tiodubblats på ett decennium.
– En sådan garantiordning är en viktig del av miljöskyddet och ökar transparensen. Vi har inte haft anledning att klaga på beloppen, eftersom vi själva har ansökt om att höja dem, säger Johanna Holm, miljöchef vid Kevitsa, till Yle.
Gruvans avfallsområde omfattar 600 hektar – motsvarande mer än 850 fotbollsplaner – där stora mängder sten, grus och anrikningssand lagras. Riskerna beror på hur malmen bearbetas och vilka metaller som frigörs.
Vid Kittilä guldgruva har garantin i den nya miljölicensen höjts till 170 miljoner euro. Samtidigt fortsätter kostnaderna att stiga när kraven på skyddsstrukturer och uppföljning blir mer avancerade.
– Förståelsen för gruvavfallets miljörisker har förbättrats, och skyddskonstruktionerna har blivit mer komplexa, säger Sami Koivula, chef för miljötillståndsenheten vid Norra Finlands regionförvaltningsverk.
Han påpekar att dagens experter och konsulter har helt andra data att arbeta med än för 20 år sedan. – Då fanns det få fungerande exempel på hur man kunde stänga gruvor på ett hållbart sätt, säger han.
Lagstiftningen lämnar stora luckor
Trots de ökade garantibeloppen är det osäkert om pengarna någonsin kommer att räcka till att täcka hela miljöansvaret. En statlig utredning från 2022 slog fast att systemet är ofullständigt: garantierna gäller endast gruvavfall, inte andra typer av föroreningar som kan uppstå inom gruvområdet.
Miljöministeriet påbörjade visserligen ett lagstiftningsarbete för att bredda garantikraven, men processen har nu pausats.
– Det finns delar av gruvområden som faller utanför garantierna. Om ett företag går i konkurs kan vissa kostnader hamna hos skattebetalarna. Finland har i dag inget heltäckande system som garanterar att allt saneras på bolagens bekostnad, säger Koivula.
Ett exempel är Brahestads guldgruva, som förlorat sitt miljötillstånd. Om den stängs helt väntar en dyr sanering, och de fem miljoner euro som bolaget deponerat i garanti bedöms inte räcka ens till grundläggande åtgärder.
Enligt Koivula kan förorenad mark inom gruvområden behöva saneras med statliga medel om föroreningarna inte direkt härrör från gruvavfallet.
Gruvavfall saknar EU-regler
Till skillnad från vanliga deponier omfattas gruvavfallsområden inte av några specifika EU-krav för hur slutlig stängning ska ske. Det beror på att riskerna varierar kraftigt mellan olika typer av gruvor.
– En avgörande faktor är om malmen innehåller sulfider, eftersom det ökar risken för metallhaltiga lakvatten. Det påverkar också om man kräver avancerad rening av avrinningen, säger Koivula.
Om en garanti bedöms vara för låg kan den regionala miljömyndigheten, ELY-centralen, föreslå att beloppet höjs. I praktiken har detta dock sällan skett.
För de underjordiska gruvorna är riskerna mindre, eftersom mängden avfall är betydligt lägre än i stora dagbrott. Det betyder också att deras garantibelopp är mindre.
Skattebetalarnas risk kvarstår
Flera exempel visar att systemet fortfarande inte skyddar staten fullt ut. När företag går i konkurs, som i fallet med Hitura, måste staten träda in. Enligt 2022 års regeringsrapport täcker garantierna i många fall bara en bråkdel av kostnaderna för efterbehandling och sanering.
I ett längre perspektiv innebär det att skattebetalarna kan tvingas bekosta stängningen av förorenade gruvor som inte längre har en ansvarig ägare.
– Det finns ingen garanti för att alla områden kan saneras på företagens bekostnad. Vi har haft fall där staten fått ta över ansvaret, säger Koivula.
I takt med att Finland satsar på batterimetaller, sällsynta jordartsmetaller och ny gruvproduktion ökar också behovet av att se över hela garantisystemet. För att undvika framtida kostnader krävs tydligare regler och högre krav på finansiell säkerhet.
– Det är viktigt att utveckla systemet så att det verkligen motsvarar riskerna, annars är det i slutändan samhället som får betala, konstaterar Koivula.
Fakta:
- Garantierna för finska gruvor uppgår till uppemot hundratals miljoner euro.
- Systemet täcker endast gruvavfall, inte all förorening inom gruvområden.
- Staten har redan fått stå för sanering efter konkurser, bland annat i Hitura.
-
En lagändring för att utvidga garantikraven är pausad.
Källor: Yle, Regeringens förklaring (2022), Finlands miljöministerium
