Storbritanniens Labourregering har satt ett ambitiöst mål: all elproduktion i landet ska vara utsläppsfri till år 2030. Målet, som kallas Clean Power 2030, har hyllats av klimatförespråkare men möter nu växande kritik från energianalytiker och branschföreträdare.
Kritiker varnar för att omställningen kan förvärra landets ekonomiska problem, leda till högre energipriser och äventyra stabiliteten i elsystemet.
Andrew Montford, chef för organisationen Net Zero Watch, menar att kostnaderna för att nå målet är kraftigt underskattade.
– Clean Power 2030 kommer att kräva betydande offentliga subventioner och driva upp systemkostnaderna med minst tjugofem miljarder pund, säger han.
Höga kostnader i en tid av ekonomisk press
Enligt analysen kommer en snabb utbyggnad av förnybar energi och den nödvändiga infrastrukturen att belasta statsbudgeten och konsumenternas elräkningar. Montford menar att det politiska läget redan visar tecken på sviktande förtroende för storskaliga förnybarhetssatsningar.
Misslyckandet med den femte auktionsrundan för förnybar kapacitet (AR5) och kraftiga prishöjningar i den sjätte rundan (AR6) är, enligt honom, varningssignaler. Han befarar att den kommande AR7-auktionen under 2025 kan kräva ännu högre subventioner som i slutändan finansieras av konsumenterna.
Bakom den politiska debatten ligger också en växande oro bland väljarna för levnadskostnaderna. Enligt opinionsmätningar är höga energipriser och ekonomisk trygghet betydligt viktigare för väljarna än klimatfrågor eller migration. Kritiker menar att om klimatmålen uppfattas som en drivkraft bakom ökade kostnader kan stödet för dem snabbt minska.
Risk för bristande systemtillförlitlighet
Förutom de ekonomiska aspekterna lyfter Montford även fram tekniska risker. Ett helt utsläppsfritt elsystem kräver att förnybara energikällor som vind- och solkraft kompletteras med stabiliserande kapacitet, till exempel energilagring, kärnkraft eller fossilkraft med koldioxidavskiljning.
Om dessa investeringar inte sker i takt med utbyggnaden av intermittent förnybar energi finns risk för att elsystemet blir mer sårbart för vädervariationer.
– Vi behöver ett robust elsystem som klarar vinterns högsta efterfrågan även när vinden inte blåser och solen inte skiner, säger Montford.
Det brittiska elsystemet har redan påverkats av perioder med låg vindproduktion, vilket lett till att dyr reservkraft måste tas i bruk. En snabb utfasning av fossilbaserad el utan tillräcklig ersättningskapacitet skulle, enligt kritikerna, kunna öka risken för strömavbrott.
Investerarnas förtroende på spel
En annan utmaning är investerarnas förtroende. Politisk osäkerhet kring subventionsnivåer och långa ledtider för tillstånd kan avskräcka kapital från att flöda in i projekt som är avgörande för att nå målet. Om kostnadsbilden förblir hög och intäktsgarantierna osäkra kan viktiga satsningar skjutas på framtiden.
Kritiker pekar också på att ett alltför snabbt införande av ny teknik riskerar att låsa in höga kostnader. De menar att Storbritannien istället borde fokusera på en mer gradvis övergång, där investeringar sker i takt med att tekniken blir billigare och mer pålitlig.
Labourregeringen å sin sida försvarar målet med att det är nödvändigt för att nå landets klimatåtaganden och minska beroendet av importerad fossil energi. Förespråkare framhåller också att investeringar i ren energi kan skapa nya jobb och stärka industrins konkurrenskraft.
Frågan om Clean Power 2030 blir därmed en balansgång mellan klimatambitioner, ekonomiska realiteter och energisystemets tekniska förutsättningar. Den kommande tiden blir avgörande för om regeringen kan övertyga både väljare och investerare om att målet är realistiskt – och värt kostnaden.
Källa: Net Zero Watch
