Europeiska unionens stålexport till USA har minskat kraftigt sedan Washington införde 50-procentiga tullar på stålimporten sommaren 2025. Enligt nya siffror från den europeiska stålorganisationen Eurofer har exportvolymerna fallit med 34 procent under de första nio månaderna efter att tullarna trädde i kraft.
Mellan juli 2025 och mars 2026 exporterade EU-länderna totalt 1,94 miljoner ton stål till USA. Under motsvarande period året innan uppgick exporten till 2,93 miljoner ton. Nedgången motsvarar nära en miljon ton stål.
Utvecklingen visar hur de amerikanska handelshindren fortsätter att påverka Europas stålindustri, trots att EU och USA under 2025 nådde en bredare handelsöverenskommelse på flera andra områden.
Stålsektorn fortsatt hårt drabbad
Stål- och aluminiumsektorn är fortfarande den enda större industrigrenen som omfattas av de fulla amerikanska tullarna på 50 procent. USA har dessutom utökat tullarna till att även omfatta fler förädlade produkter med högt stålinnehåll.
Detta har ökat kostnadstrycket på europeiska stålproducenter som redan brottas med höga energikostnader, svag efterfrågan och hård konkurrens från import till den europeiska marknaden.
Eurofer kräver lösning
Eurofers generaldirektör Axel Eggert riktar skarp kritik mot situationen och menar att USA ännu inte har levererat någon långsiktig lösning för stålhandeln.
– Ett år senare är effekten tydlig. Tullarna kväver den europeiska stålexporten till USA och frågan om marknadstillträde är fortfarande olöst, säger han.
Enligt Eurofer måste USA nu uppfylla sina löften om att tillsammans med EU hitta en lösning för stål, aluminium och produkter med högt stålinnehåll. Organisationen förespråkar bland annat tullkvoter som skulle möjliggöra en viss exportvolym utan strafftullar.
Nya EU-regler införs i juli
Samtidigt förbereder sig EU för att skydda den egna marknaden mot ökade importflöden.
Från den 1 juli väntas nya skyddsåtgärder träda i kraft. Bakgrunden är att stål som tidigare exporterades till USA nu riskerar att omdirigeras till Europa, vilket kan skapa ytterligare prispress på en redan svag marknad.
De nuvarande skyddsåtgärderna löper ut den 30 juni eftersom Världshandelsorganisationens regler begränsar skyddsåtgärder till maximalt åtta år.
Det nya systemet kommer fortsatt att använda tullkvoter, men med betydligt lägre importvolymer än tidigare. Import som överskrider kvoterna ska dessutom beläggas med en tull på 50 procent, jämfört med dagens 25 procent.
Skärpta krav på ursprung
EU inför samtidigt striktare regler för spårbarhet inom stålhandeln.
En ny så kallad ”melt and pour”-regel ska göra det möjligt att fastställa var stålet faktiskt har producerats. Syftet är att förhindra att stål från länder med stor överkapacitet omdirigeras via tredje länder för att kringgå handelshinder.
Åtgärden är en del av EU:s bredare strategi för att hantera den globala överproduktionen av stål, som länge varit en källa till handelspolitiska konflikter.
Stor prisskillnad mellan Europa och USA
Handelskonflikten har också bidragit till en växande prisskillnad mellan de europeiska och amerikanska stålmarknaderna.
Den 1 juni noterades varmvalsat stål i nordvästra Europa till 680 euro per ton fritt verk i Ruhrområdet. På den amerikanska marknaden låg motsvarande pris på omkring 1 100 dollar per short ton från stålverk i Indiana.
Den stora prisskillnaden illustrerar hur de amerikanska tullarna i praktiken har skapat två alltmer separata marknader, där europeiska producenter i allt högre grad tvingas söka alternativa exportdestinationer när tillgången till den amerikanska marknaden begränsas.
För Europas stålindustri kommer de kommande förhandlingarna mellan Bryssel och Washington därför att få avgörande betydelse för konkurrenskraften under de närmaste åren.
Källa: Eurofer, S&P Global Commodity Insights
Fakta:
USA:s ståltullar bygger på de så kallade Section 232-reglerna, som infördes med hänvisning till nationell säkerhet. De första tullarna infördes under Donald Trumps första presidentperiod 2018. Trots flera handelsförhandlingar mellan EU och USA kvarstår höga tullar på stål och aluminium. Samtidigt brottas den globala stålmarknaden med betydande överkapacitet, framför allt till följd av omfattande produktion i Kina, vilket fortsätter att pressa priser och lönsamhet för europeiska stålproducenter.
