”Hydrogen is not meeting ambitions set out at the start of this decade — but there has still been real growth.” Så sammanfattar Internationella energirådet, IEA, läget för den globala vätgassektorn i årets Global Hydrogen Review.
För första gången minskar den möjliga produktionsvolymen till 2030 som bygger på annonserade projekt – från 49 till 37 miljoner ton per år – efter en våg av avbokningar och förseningar. Samtidigt ökar mängden projekt som faktiskt tagit slutlig investeringsbeslut, FID, och IEA ser tecken på en bransch som mognar trots motvinden.
IEA sänker prognosen – fler FID men svagare pipeline
IEA:s nya huvudscenario pekar nu mot upp till 37 miljoner ton lågutsläppsvätgas 2030 baserat på det som är annonserat – ned från 49 miljoner ton i fjolårets rapport. Neddragningen drabbar både projekt med elektrolys och sådana som bygger på fossil vätgas med koldioxidinfångning, men mer än 80 procent av tappet förklaras av elektrolysprojekt som pausats eller lagts ned. Andelen projekt som nått FID har däremot vuxit med närmare 20 procent sedan 2024 och motsvarar nu 9 procent av hela projektportföljen till 2030. Kapacitet som redan är i drift eller har FID väntas ge 4,2 miljoner ton årlig produktion 2030 – fem gånger mer än 2024.
IEA: Färre elektrolysprojekt till 2030
Bakgrunden är välkänd: kostnadsgapet till konventionell, fossil vätgas har vidgats när naturgasen blivit billigare och priserna på elektrolysörer stigit, samtidigt som infrastruktur och efterfrågeregler släpar. IEA bedömer ändå att gapet krymper mot slutet av decenniet, bland annat genom fallande teknikkostnader och starkare styrmedel i regioner med mycket billig förnybar el. Kina dominerar tillverkning och installation av elektrolysörer – står för omkring 65 procent – men exportens fördel urholkas när transport, tullar och standardkrav räknas in.
Bakslag – men faktiska milstolpar
Världens faktiska vätgasefterfrågan låg nära 100 miljoner ton 2024 och väntas passera den nivån 2025, fortfarande nästan helt baserad på fossil produktion. Nya användningar – exempelvis i transport eller stål – utgör ännu under 1 procent. Samtidigt växer de enskilda anläggningarna: flera projekt över 100 megawatt har nått byggstart eller drift, som Envision Energys 500 megawatt-anläggning i Chifeng i Kina för grön ammoniak. Fler offentliga offtake-avtal har också signerats än i början av decenniet, även om många ännu inte är bindande.
IEA noterar farhågor om att vätgasen återigen gått in i en ”hype-cykel”, likt 1970-, 1990- och tidiga 2000-talen. Men myndigheten pekar på att adoptionen av ny teknik sällan är linjär – solceller tog omkring 25 år från marknadsstart till att nå 1 procent av elen i ett land – och att flera indikatorer ändå pekar uppåt: fler FID, större projekt och växande industrifokus för existerande användningar som ammoniak och raffinaderier.
Samtidigt blottlägger offtake-sidan ett tydligt glapp. En färsk genomgång från Hydrogen Council visar att cirka 60 procent av den kapacitet som passerat FID täcks av bindande offtake-avtal – resten bygger på icke-bindande överenskommelser eller förhoppad efterfrågan. Utan starkare efterfrågesignaler blir finansieringen dyrare och fler projekt riskerar att fastna i vänteläge.
Vad krävs nu? IEA:s rekommendationer till regeringar
IEA uppmanar regeringar att rikta stöd till ”spadklara” projekt som adresserar befintliga applikationer där vätgas redan används – främst ammoniak och raffinering – eftersom dessa snabbast kan ge volym och sänka kostnader. Myndigheten vill också se snabbare skapande av efterfrågan via kvoter och regler i nyckelsektorer, undanröjda hinder för infrastruktur, förstärkta offentliga finansieringslösningar som tar ned teknologirisken samt partnerskap som låter framväxande ekonomier kliva högre i värdekedjan för vätgasbaserade produkter. I Europa blir implementeringen av RED-kvoter avgörande, medan billig naturgas i USA och Mellanöstern talar för att koldioxidinfångning kan spela större roll där på kort sikt. IEA
IEA:s slutsats är dubbel: ambitionsnivån från tidigt 2020-tal har inte infriats, men sektorn gör mätbara framsteg. Vägen till 2030 hänger på att politiken tydligt skapar efterfrågan, låser upp finansiering och prioriterar projekt som faktiskt kan byggas – och användas – nu.
Källor: IEA, Global Hydrogen Review 2025 (publicerad 12 september 2025); Reuters sammanfattning av IEA-rapporten; Hydrogen Council, Global Hydrogen Compass 2025; H2-View/Gasworld om Envision Energys 500 megawatt-projekt i Chifeng.
