Storbritannien befinner sig i en djup energikris med elpriser som stigit över 260 procent sedan 2004. I en ny rapport varnar Labour för att landets ekonomi tappat motsvarande ett års BNP och presenterar en plan för 100 gigawatt ny kapacitet. Målet är att återställa industrins konkurrenskraft och sänka elpriserna kraftigt.
Under andra halvan av 1900-talet hade Storbritannien några av världens billigaste elpriser. Tillgången på billig el betraktades länge som en självklarhet och blev en grundbult i landets industrialisering. Men utvecklingen vände efter millennieskiftet. Mellan 2004 och 2024 steg industrins elpriser med mer än 260 procent, från 7,3 pence per kilowattimme till 26,4 pence.
Dyrare el har kostat Storbritannien ett års BNP
Enligt Labour utgör detta inte bara en kostnadsfråga för hushåll och företag, utan en långvarig energikris som slår mot hela landets ekonomi. I en ny rapport, Energy Abundance, har partiet för första gången beräknat vad de kraftigt stigande elpriserna kostat i utebliven produktivitet och ekonomisk tillväxt.
– Vi har funnit att Storbritanniens produktivitet är 10,8 procent lägre än den skulle ha varit om reala elpriser hade legat stilla sedan 2004. Det innebär ett produktionsbortfall på 3 060 miljarder pund, ungefär motsvarande ett helt års BNP eller vår totala statsskuld, skriver Labour i rapporten.
Dyrare el slår mot industrin
För den brittiska industrin har de stigande elpriserna varit särskilt kännbara. Tillverkning och energiintensiva sektorer som stål, kemi och glas har tappat konkurrenskraft gentemot länder med lägre energikostnader. Även nya branscher, exempelvis datacenter, har haft svårt att etablera sig när elpriset gjort det omöjligt att konkurrera globalt.
Samtidigt har den brittiska produktiviteten stagnerat. Enligt Labour är sambandet tydligt – produktivitetstillväxten avtog i samma period som elförsörjningen nådde sin topp och priserna började stiga.
Partiet framhåller att prisuppgången inte främst berott på dyrare gas eller höga råvarupriser, utan på andra faktorer. Enligt rapporten har 77,6 procent av prisökningarna sedan 2004 orsakats av så kallade icke-handelskostnader, framför allt politiska beslut och nätkostnader.
Importberoende växer
Bakgrunden till problemen går tillbaka till 1989 års Electricity Act, som privatiserade energisystemet och avskaffade den nationella planeringen. Därmed försvann långsiktig styrning och säkerhet i försörjningen.
I takt med att inhemsk produktion minskat har Storbritannien blivit mer beroende av importerad energi. En stor del av gasen kommer från Norge och Qatar, samtidigt som import av el från Frankrike och Nederländerna har ökat. Labour menar att detta skapat en strategiskt sårbar situation där landet riskerar både höga priser och brist vid störningar på den internationella marknaden.
Partiet pekar också på politiska beslut från början av 2000-talet, då stora subventioner till vind- och solkraft infördes. Målet var att minska koldioxidutsläppen, men enligt Labour har det lett till att elnätet blivit beroende av väderkänsliga energikällor utan att tillräckliga reserver funnits på plats.
– Politikerna vägrade konsekvent att besvara den mest grundläggande frågan: vad händer när solen inte skiner eller vinden inte blåser? De intalade sig att marknaden skulle lösa det, heter det i rapporten.
Enligt Labour har detta lett till ett system av indirekt ransonering, där priserna höjts för att dämpa efterfrågan och undvika att elnätet överbelastas.
100 gigawatt ny kapacitet
I sitt förslag vill Labour vända utvecklingen genom att på tio år bygga 100 gigawatt ny elkapacitet. Planen omfattar 20 gigawatt kolkraft, 40 gigawatt gaskraft och 40 gigawatt kärnkraft, alla i statlig regi.
Som jämförelse pekar man på Egypten, som i samarbete med Siemens byggde nästan 15 gigawatt ny gaskraft på mindre än tre år. Totalt skulle satsningen kosta omkring 60 miljarder pund och finansieras genom att avskaffa Climate Change Act från 2008 och omfördela de cirka 10 miljarder pund per år som i dag går till infrastruktur för nettonollutsläpp.
För kärnkraftsutbyggnaden vill Labour undvika de höga kostnaderna vid projekten Hinkley Point C och Sizewell C, där kostnaderna stigit långt över 12 miljoner pund per megawatt. I stället vill man använda billigare reaktordesigner från amerikanska Westinghouse eller koreanska Kepco, med en målsättning på 3,5 miljoner pund per megawatt. Projekten ska finansieras med statliga medel och statsobligationer i stället för privat kapital.
Ny statlig aktör
När utbyggnaden är genomförd föreslår Labour att ett nytt statligt helägt bolag, Central Energy, ska ta över produktion, transmission och distribution. Bolaget ska också stå för långsiktig planering och investeringar.
Målet är att kunna erbjuda ett permanent fast elpris på 10 pence per kilowattimme, vilket enligt partiet skulle vara omkring 60 procent lägre än dagens nivåer. Genom detta hoppas man återställa industrins konkurrenskraft, stärka investeringarna och få fart på produktiviteten.
– Energikrisen beror på att våra ledare har offrat välstånd för självbelåtenhet. Vårt nya program är det första sammanhängande avvisandet av dessa elitens påhitt på en generation. Det är en utmaning som kräver rå styrka – och om rå styrka inte fungerar, använder vi inte tillräckligt, heter det i Labour-rapporten.
Källa: Labour (SDP), Energy Abundance (2025), labour.org.uk/energy-abundance
