Frida Wallnor uttrycker i Dagens industri (10 juni) oro över att EU:s klimatregelverk ifrågasätts av Tysklands nya regering och att Ursula von der Leyen uppmanas att dra tillbaka delar av den gröna agendan.
Hon ser detta som ett hot mot EU:s trovärdighet och hållbarhetsambitioner. Men vad Wallnor missar är den långt större faran: att Europa håller på att förgöra sin egen ekonomiska bas i en ideologisk iver att bli "grönast i klassen".
Wallnor anser att det är ”förödande” om EU gör reträtter från klimatlagar, oavsett hur ohållbara eller verklighetsfrånvända de är. Men är det verkligen så illa att demokratiskt valda regeringar i krisens stund omprövar politik som visat sig skada Europas konkurrenskraft?
Det finns ett behov av reform
Den tyska industrin – Europas största tillväxtmotor – går på knäna. Att då avfärda Friedrich Merz och hans regering som bakåtsträvare för att de vill rädda miljoner jobb och återuppbygga energitillförseln är inte bara oansvarigt. Det är verklighetsfrånvänt.
Det är inte marknaden eller industrin som är problemet – det är politiken. De senaste årens EU-regelverk har präglats av detaljreglering, administrativa bördor och förväntningar som förutsätter en perfekt värld. Lagar som CSDDD och den tyska Lieferkettengesetz må vara skrivna med goda intentioner, men de har visat sig vara byråkratiska monstrositeter som driver upp kostnaderna och hämmar innovationen. Wallnor nämner själv att Hybrit försenas och att LKAB tvekar – men inser inte att just detta är beviset på att klimatpolitiken måste reformeras, inte försvaras till varje pris.
Hot om avindustrialisering
Att ifrågasätta de gröna målen är inte detsamma som att överge klimatambitionen. Tvärtom. En politik som hotar ekonomisk stabilitet, energitillgång och teknologisk konkurrenskraft skadar även klimatet. Europa kommer inte att klara sina utsläppsmål genom att avindustrialisera sig själv – vi behöver en stark industri för att kunna ställa om.
Wallnor varnar för att europeiska företag tappar tilltron till EU om regler ändras. Men ännu värre vore om de förlorar förtroendet för att EU bryr sig om verkligheten. När klimatmål blir heliga skrifter snarare än verktyg för en fungerande omställning, då har politiken tappat sin förankring. Det är just den verklighetsanpassning som Friedrich Merz efterlyser – och som EU så desperat behöver.
Den gröna osäkerheten som Wallnor oroar sig för är inte ett resultat av reformvilja – den är en följd av en dogmatisk klimatlinje som länge ignorerat varningssignaler från industrin. Ska Europa ha en chans att både nå klimatmål och behålla sin roll som global ekonomisk aktör krävs inte mer symbolpolitik – utan just det som Wallnor föraktar: pragmatism, omprövning och ekonomiskt ansvar.
Källa: Dagens industri
