KRÖNIKA -Är elproduktion lukrativ?

foto Pexels

Av Sven Olof Andersson Hederoth

Den senaste tiden har vi sett ett intressant meningsutbyte mellan framförallt Louise Eklund (L) och Per Bolund (MP) angående subventioner av havsbaserad vindkraft. Eklund hävdar att sådan vindkraft är ”lukrativ”, medan Bolund vill ha mer subventioner eftersom ”alla andra” (länder) ger pengar till sådana projekt. Vad menas? Är jag den ende som ser humorn i allt detta?

Att en näringsgren är ”lukrativ” betyder att den är mycket lönsam på grund av att det finns köpare som är beredda att betala ett pris för varan eller tjänsten som vida överstiger produktionskostnaden. De flesta bedömare anser att just havsbaserad vindkraft ger de högsta kostnaderna för den el som produceras, uttryckt i kr/kWh. För att den då ska vara lukrativ måste priset till slutkunden vara mycket högre än produktionskostnaden, det vill säga mycket högt.

Att bygga bostäder på månen skulle – med samma resonemang – kunna bli lukrativt om bara tillräckligt många av jordens alla miljardärer bestämmer sig för att köpa en månvilla.
Den andra delen i denna kontrovers är inte mindre komisk. Bolund motsäger Eklunds uttalande om att havsvindkraften är lukrativ och vill ha mer statligt stöd till densamma. Det han egentligen säger då är ju att vindkraften inte är lönsam som självständig näringsgren, den kan inte överleva utan statliga subventioner. Samtidigt har miljöpartiet alltid hävdat att vindkraften är så mycket billigare än kärnkraften och andra kraftslag och därför hade man kanske förväntat sig att Bolund skulle tacka Eklund för att hon är så övertygad om havsvindens förträfflighet. Det här blir så snurrigt att man tappar både andan och balansen. Eklund är åtminstone konsekvent i att även om hon gärna vill se havsvindkraft byggas så tror hon att den är lönsam.

Källa Nordisk Energi  nr 2;22
Källa Nordisk Energi 2;22

På det här sättet lyckas båda ha såväl rätt som fel samtidigt.

Den springande punkten är alltså vad kunderna vill och kan betala? Vad ska en kWh el få kosta? Om man tittar på dagens situation så producerar till exempel Forsmark el till en kostnad om ca 22 öre/kWh. Med dagens priser kan man med stor säkerhet beskriva verksamheten vid Forsmark som ”lukrativ”. Om elen kostar 10:-/kWh blir kanske havsbaserad vindkraft också lukrativ.

Vindkraften drabbas emellertid hela tiden av den inbyggda motsägelsen i vindkraftens kärna: vindberoendet. När det blåser mycket blir den sammanlagda produktionen mycket hög men priserna sjunker. När det inte blåser blir priserna höga, men då minskar produktionen.

Man måste alltså bedöma olika kraftslag utifrån andra kriterier än att de är ”lukrativa”. Produktionskostnaden, kapacitetsfaktor, förmåga att garantera nätstabilitet och reaktiv effekt är några som poppar upp i huvudet på mig.
I den genomgång av olika kraftslag och deras kostnader som publicerades i denna tidskrift i våras (se nedan) kunde vi fastställa att havsbaserad vindkraft är den i särklass dyraste produktionsformen, möjligen med undantag för solceller på villatak. Särskilt om man lägger på kostnader för backup alternativt lagring för att täcka behovet av kraft de dagar det inte blåser.

k
Källla SVT1

Om man tänker som en politiker blir det här mycket intressant. Eklund försöker kanske ”röka ut” vindkraftsindustrin. ”Varsågoda, bygg allt vad tygeln håller men ni får stå på egna ben, inga bidrag”, medan Bolund gör allt för att hålla sina kompisar inom vindkraftsindustrin lyckliga genom generösa bidrag. Han vet nämligen att det är vindkraftens lilla hemlighet. Den lönar sig inte. Fastän den är billigast… Eller hur det nu var.