Testserie visade att inget system fungerar tillräckligt exakt för att en buss ska kunna köra helt autonomt

Den förarlösa franska bussen EasyMile har nyligen testats på Forus Næringspark i Stavanger, Norge. Busschaufförer från kollektivtrafikföretaget Kolumbus övervakade proven. . Foto: Elisabeth Tønnessen, Kolumbus

Det pratas mycket om självkörande bilar som kommer att vara "precis runt hörnet". Den norske forskaren Petter Arnesen vid SINTEF tar oss ner på jorden igen.

– Om självkörande bilar ska släppas ut i trafik i framtiden måste de veta exakt var de befinner sig i realtid, säger han. Han jobbar bland annat med att kartlägga positioneringsbehoven för morgondagens transporter och han är i färd med att testa tjänster som finns idag. Det är i alla fall helt klart att dagens navigationssystem är alldeles för felaktiga.

Testad på minibuss i Drammen

För att noggrannare testa dagens positioneringstjänster har Kartverket, Applied Autonomy och SINTEF utrustat en självkörande minibuss i Drammen med olika lokaliseringstjänster som finns på marknaden. De jämförde sedan resultaten med positioneringen av bussens eget navigationssystem. Resultaten visade tydligt att inget av systemen är tillräckligt exakt för att bussen ska kunna köra på egen hand. Ofta visades en position som låg mellan 1,4 och 5 meter från den faktiska positionen.

Resultatet kom inte som någon större överraskning. Det är helt klart att flera tekniker måste kombineras för att uppnå tillräckligt exakt positionering. Bland annat kommer det att behövas system som korrigerar för felaktigheter som erhålls från de satelliter som används för navigering.

Egna positioneringslösningar

Detta är kanske ännu mer sant i Norge än på många andra platser. Både berg, höga byggnader och i vissa fall vädret och norrskenet gör att satellitsignalerna ger en felaktig navigering. Telebranschen arbetar bland annat med egna positioneringslösningar i sina telenät. Detta kan visa sig vara viktigt för positionskorrigering.

Dagens moderna fordon har ofta sensorteknik som läser av markeringar i vägbanan, trafikskyltar och berättar om vi är på väg att komma för nära andra fordon. Men alla med sådana system i bilen upplever gång på gång att de misslyckas, inte minst på vintern när vägmarkeringarna är borta och skyltarna är nedsmutsade av snö och regn.

Därför planerar forskarna även testning av olika sensorteknologier för att få en överblick över kritiska behov och förstå hur de olika teknologierna kan samverka så bra som möjligt.

Arbetar i stängda utrymmen

Den observante läsaren kan protestera och påpeka att det finns så kallade autonoma (självkörande) fordon, allt från robotgräsklippare till plogbilar på Gardermoen. Gemensamt för alla sådana fordon är att de kör i stängda områden där det är relativt lätt att läcka i korrigerande positionslösningar och där det inte finns andra fordon eller personer i närheten. Med andra ord långt ifrån förhållanden som finns på allmänna vägar idag.

 Källa: Gemini.no – forskningsnyheter från NTNU och SINTEF)