Är 3D-printing en hype?

Tillsammans med IUC Stål & Verkstad anordnade Alfred Nobel Science Park i förra veckan en teknikworkshop inom ramen för Produktion 2030. Workshopen “Additiv tillverkning metall” gav bland annat inblick i vilka möjligheter och fördelar den nya tekniken kan skapa i företagens verksamhet.

Den belyste också principer eller metoder för 3D-printing och gav inblick i vilka typer av detaljer som är bäst lämpade för tillverkningsmetoden så att man på sikt kan skapa nya affärsmodeller med ökad konkurrenskraft.

Industrin har traditionellt haft tre huvudsakliga tillverkningsmetoder att välja mellan: gjutning, svetsning och skärande bearbetning. Under de senaste 30 åren har tekniken för 3D-printning eller additiv tillverkning (AM) utvecklats stort.

Frågeställningen på workshoppen var: ”Inom vilka områden är tekniken konkurrenskraftig och när ska man använda tekniken?”

Lars-Erik Rännar från Sports Tech Research Centre vid Mittuniversitet i Östersund/Sundsvall bemötte den utifrån förutsättningar och erfarenheter inom området.

Lars-Erik visade på den utveckling som har skett inom Additiv tillverkning med fokus på metall, ”AM – Hype or not?” samt tillgängliga principer för tillverkning.

Svaret på när, hur och om man ska använda AM beror enligt honom alltid på inom vilken bransch tekniken är tänkt att användas. Just den frågan var det också många som tog upp i den diskussion som följde och det visade sig att bredden hos företagen var stor, alltifrån låg erfarenhet till att ha kommit hela vägen till en egen pulverenhet och egen produktion.

De fördelar de deltagande företagen hittills sett av användning av AM är bland annat:  kortare ledtider, komplexa geometrier, kostnadsbesparing och mindre materialspill.

Lars-Erik framhöll att digitalisering är det sammanlänkade ordet för alla initiativ som görs inom Industri 4.0, där vissa hävdar att just 3D-printing är likställd med denna metod. Men det är inte bara de tekniska bitarna som behöver övervinnas. Att övertyga marknaden och få den att förstå betydelsen och behovet av den nya tekniken är en egen utmaning, menar han.

Lars-Erik sammanfattade sin framtidsspaning med att marknaden över lag saknar kunskaper om 3D-printing men att det faktiskt finns bra möjligheter att utbilda sig, bl a via yrkeshögskolor, universitet och flera företag som ligger långt fram i utvecklingen. Nya affärsmodeller, regler kring design för AM och utbildning lyfte han fram som nyckelfaktorer för framtida utveckling.