Den flera hundra år gamla sintringsprocessen, där material sammanfogas vid höga temperaturer, testas nu av Nasa ombord på den internationella rymdstationen ISS i ett experiment som skulle kunna bana väg för mer materialforskning av det här slaget i rymden.
Sintring används vid tillverkning av en rad vardagliga föremål som kräver att metaller sammanfogas, men Nasa-forskaren Rand German påpekar att reglerna för sintring förändras i rymden.
- Första gången någon försöker använda sintring i en miljö med en annan gravitation än på jorden eller till och med i mikrogravitation kan de få sig en överraskning. Det har helt enkelt inte gjorts tillräckligt många försök för att vi ska veta vad resultatet skulle kunna bli. I slutändan måste vi vara empiriska och testa och se vad som händer, säger Rand German.
Om skillnaderna mellan sintring på jorden och i rymden kan förstås bättre genom fortsatta experiment skulle metoden kunna vara ett lovande sätt att sätta ihop saker på plats i rymden. Till exempel skulle framtida uppdrag till månen eller Mars kunna använda sintring för att tillverka byggnader med hjälp av de resurser som redan finns på månen och Mars.
- Efter 1940-talet började sintring ta fart som tillverkningsprocess. När bilindustrin började använda den växte den fenomenalt. Nu vill vi ta sintring till rymden, säger Rand German.
Eftersom det var nödvändigt för Nasas sintringsexperiment, som använder sig av så kallad vätskefassintring, att hålla sig under en temperatur på 1 210 grader Celsius var Rand German och hans kollegor tvungna att skapa en ny legering med en originell kombination av volfram, nickel, koppar och mangan. Denna legering skulle även kunna vara användbar vid sintring vid lägre temperaturer på jorden och vid en rad andra industriella tillämpningar.