Flera presentationer under årets teknikkonferens, Mines and Technology i London, som berörde frågan om användningen av drönare inom gruvindustrin visar att den så kallade "digitala gruvan" är inte längre är en framtidsdröm.
Digitala lösningar utgör redan en fast beståndsdel i det australiensiska gruvlandskapet och utgör en viktig teknologisk kedja inom utvinningsindustrin.
Gruvorna och hanteringen där har genomgått större förändringar under de senaste 10 åren än under de senaste 100 åren.
Begrepp som datainsamling i realtid, automation och autonoma fordon, bärbar teknik och digital-tvilling är en del av 21:a århundradets gruv- och METS-lexikon.
Utvecklingen av den digitala gruvan i Australien leds av de väl etablerade gruvbolagen, kända som de stora multinationella företagen som har benägenhet för att arbeta inom bulkvaror, såsom kol och järnmalm.
Gruvföretaget Rio Tinto sänkte företagets kostnader när dess järnmalmshantering anpassades till en autonom modell och BHP Billiton följde efter och införde förarlösa lastbilar på några av sina gruvorter.
Tåg som kan göras till en kilometer långa bedrivs idag autonomt från ett speciellt center i Perth, i västra Australien och förarlösa lastbilar är nu vanliga inom järnmalmsindustrin i Pilbara i nordvästra Australiens.
En digitalgruva är en traditionell gruva som använder digital teknik, däribland autonoma lastbilar, dito tåg och drönare för att extrahera större värde från befintliga tillgångar.
Drönare används alltmer inom många branscher, men det israeliska företaget Airobotics är det första som introducerar helt autonoma drönare till den australiensiska gruvindustrin.
Airobotics har gått ihop med South32 för att testa drönaren på Worsley Alumina-projektet i sydvästra Australien.
Joseph Urli, som är direktör för flygverksamheten i Australien berättade att drönarnas uppgift är att avlägsna de "3 Ds" från gruvarbetarnas arbetsliv, nämligen begreppen, Danger, Dull och Dirty.
- Istället för att skicka ut människor på farliga inspektioner, eller få dem att genomföra ett riskfyllt uppdrag, kan drönaren göra allt detta. Därigenom reduceras människornas utsatthet för olika risker, sa Urli.
Airobotics arbetar också ihop med luftfartssäkerhetsorganet CASA när det gäller att utveckla regelverk om användning av autonoma drönare.
- Australien blev ledande i världen när det gäller att reglera drönare. Landet utfärdade dess första uppsättning av bestämmelser under år 2002, konstaterade Urli.
Sedan dess har andra civila luftfartsmyndigheter runt om i världen infört regleringar inom detta område.
- Vid Olympic Dam-gruvan i södra Australien använder vårt underhållsteam drönare för att hjälpa till att inspektera bogkranar, torn och tak av höga byggnader istället för att folk tvingas att arbeta på höga höjder, berättade produktionschefen, Frans Knox, från BMA Mining.
- Vi blir också mer produktiva. Vi har testat drönare försedda med militära kameror för att ge realtid flygfoton och 3D-kartor om våra arbetsplatser. Tillvägagångssättet är mycket billigare än att använda flygplan för undersökningsarbete, och besparingarna på våra projektområden i Queensland ensam beräknas bli 5 miljoner dollar per år, förklarade Knox.
- Med hjälp av drönare samlar vi nu betydligt mer information om våra arbetsplatser än någonsin tidigare. Vi kan snabbare och noggrant mäta våra lager, granska överensstämmelsen jämfört med centrala gruvplanen och förstå var vi behöver göra ändringar för att förbättra säkerheten eller öka produktiviteten, sade Frans Knox.
Informationen, som betecknas som ”big data”, kan också komma från teknologier som integreras i områden som planering, kontroll och beslutsfattande med det yttersta målet att utvinna större värde till lägre kostnad, samtidigt som hälsan och säkerheten garanteras för gruvarbetare.
